Grävare, sluta deppa

I början är grävet som en hisnande förälskelse. Det är en genial idé, jag hittar spännande fynd och ser guldspaden skimra vid regnbågens slut. Sedan börjar motgångarna komma. Med dem kommer tvivlet. Går det att någonsin få ihop det? Vem kommer att bry sig? Och varför gör jag det här mot mig själv? Igen.

Det är nu det är lätt att sakta ner, lägga grejen på hyllan eller säga ja till redaktörens fråga om jag hinner “sticka emellan med något annat”.

För mig var det helt avgörande att få höra att jag inte är ensam om detta. Så jag frågade hur ni andra gör, och fick fantastiska svar från några av mina absoluta idoler. Håll till godo!

Ta en halv dag och gör följande: Tänk inte alls på motgångarna/problemen/det som var lovande men nu hotar spricka. Fokusera i stället helt på det som är bäst, mest spännande osv. Titta om och om igen på bra intervjubitar eller scener. Dra ut allting i tangent-ens riktning i speakertexter som du vet aldrig kommer att gå igenom line-by-line, men ändå. Skriv sedan ett mejl till din kollega eller redaktör. I ärenderaden skriver du: ”Nu är jag på gott humör igen”. Sen är det bara att skriva på lite med saker som har täckning i ärenderaden. Sen tryck på ”Sänd”. Klart! (Provade senast för ett par veckor sen, funkade perfekt!) / Kristina Lagerström, SVT
Nyheter

Vin. Och konspirationsklocka. Fem minuter med äggklocka. Alla tankar inklusive konspirationer är tillåtna. När klockan ringer är det bara att återgå till fakta. Lösgörande. Och du får ur dig saker som spärrat dig och om du har tur ser du hur pusslet behöver läggas. (Obs!!! Får inte missbrukas. Då får man börja skriva noveller i stället.) / Jenny Küttim, SVT Nyheter

Jag får ofta bra idéer till nästa gräv när jag är i deppfasen över det jag håller på med. Tar en paus och skriver en pitch. / Maria Ridderstedt, SR Ekot

Jag gick runt med en oskrapad trisslott i väskan (den fick hänga med till Grekland och Ungern bland annat) när jag gjorde programmet ”Den yttre gränsen” för Uppdrag granskning. 

”Om det går åt helvete är jag i alla fall miljonär”, tänkte jag varje morgon. Skrapade nitlotten efter sändning. /Hanna Nyberg, SVT Väst

Jag tycker att det ofta hjälper att börja skriva på en artikel, även om man inte är klar eller till och med långt ifrån klar. Då ser man (oftast) att man har bra grejer men får också lättare syn på vad som saknas i researchen = får en tydligare väg framåt. Sen kan ju artikeln fimpas i sin helhet beroende på hur jobbet utvecklar sig, men processen ger ny energi! /Emma Johansson, Helsingborgs Dagblad/Sydsvenskan

Själv brukar jag gå tillbaka till ruta ett.  

Det vill säga, gå tillbaka till hypotesen första gången jag formulerade storyn. Vad tyckte vi då var en grej, och varför skulle det inte vara det nu? Oftast kommer jag nu på att jag redan har nått miniminivån, jag har bara höjt ribban.

Om inte, så tittar jag igen på hypotesen. Vad är det mest avgörande jag behöver belägga för att nå dit? Kanske har jag hamnat i ett sidospår som inte har så mycket med grundhypotesen att göra?

Kanske är storyn något annat eller helt tvärtom mot vad jag trodde från början? I så fall är det bara att formulera om, och kämpa vidare.

Men vin och trisslotter och allt det andra låter också otroligt smart. 

Tack!

Fler tips finns på journalisttips.se