Arbetsledare med arbetsglädje

– Sveriges Radio ligger i bakvattnet med originaljournalistik. Det säger Hedvig Nilsson på P4 Värmland när Scoop ringer upp henne för att prata om utmärkelsen den gyllene dynamon. Den delas ut på Guldspadegalan varje år till en arbetsledare inom grävande journalistik. Bara en gång tidigare, 2010, har en chef på P4 fått dynamon – Lisa Helgesson, SR Uppland.

Sveriges Radio har en ny strategi för att ta fram mer egen journalistik, något som Hedvig Nilsson välkomnar.

– Jag är jättetacksam för att det har blivit uttalat nu, säger hon. För då måste man prioritera, det går ju inte att både ha kakan och äta upp den. Man måste bestämma sig för vad vi då ska dra ned på för att få tiden.

Hedvig Nilsson blev arbetsledare närmast av en slump för några år sedan när en chef slutade. Först som tillförordnad, men sedan permanent.

– Det var egentligen lite motvilligt, säger hon. Jag hade varit programledare i nio år, och sedan hade jag jobbat som reporter. Och jag vill ju helst fortsätta med hantverket själv. 

Det visade sig inte vara helt lätt. 

– Jag tänkte att jag kan säkert fortsätta och göra mina egna grejer, så så höll jag på de första åren och var väldigt mycket reporter. Men sedan insåg jag att det inte var någon bra idé. Man måste ju ända vara närvarande och finnas där för reportrarna. 

Nu för tiden gör hon inte speciellt mycket grävande själv. 

– Jag har funnit en stor arbetsglädje i att arbetsleda – speciellt nya, unga reportrar. Även om man till stor del är lärare. Men jag tycker att det är roligt att vara arbetsledare. 

En P4-station är en innehållsfabrik. Nytt material ska ständigt ut. Det finns mycket begränsad tid att gräva.

– Vi bara pumpar ut grejer. Vi kommer liksom inte ihåg vad vi har gjort, säger Hedvig Nilsson. 

Men på ett område ligger P4 Värmland i framkant.

 – Vi var de som började granska det här med varför flera myndigheter, som Försvaret, stänger dörren för ungdomar med NPF-diagnos, säger Hedvig Nilsson. Det var inget som ifrågasattes eller över huvud taget uppmärksammades tidigare. 

Kanalen hade en stor granskning mellan 2018 och 2022 som hette ”Diagnosen stänger dörrar”.

– Det började med att vi insåg att de inte fick mönstra. Sedan såg vi att det inte bara var dit, det var Polisen och det var brandmansutbildningen. Det var flera statliga myndigheter som använde de här diagnoserna som ett utsorteringsverktyg. 

De tog även in information från Försäkringskassan om föräldrarna hade sökt vårdnadsbidrag för de sökande när de var barn. 

– Så det är jag väldigt stolt över, för det har verkligen lett till debatt, säger Hedvig Nilsson. Nu tror jag de flesta känner till att det är så här och försvaret har till viss del ändrat sina regler. Även polisen har gjort det.

– Vi upptäckte också att det var många ungdomar som vill återkalla sina diagnoser bland annat på grund av det här. Jag har gjort en dokumentärserie om det som gick i P1. 

Andra områden där P4 Värmland grävt är bland annat kring fenomenet ”sugardating” och skogsindustrin.

– Där har vår reporter Frida Granström gjort flera viktiga avslöjanden, säger Hedvig Nilsson.

Hedvig Nilsson säger att hon har förståelse för de grävare som hellre arbetar på lokaltidningar där de kan få ett uppslag, snarare än de väldigt korta inslag det ofta handlar om i P4-sändningarna. 

– Det kan vara svårt att rekrytera riktigt bra grävare. Jag kan förstå att de riktigt vassa grävarna vill ha möjlighet att få bre ut sig. Här måste man tajta något enormt. 

En fördel mot att jobba på en lokaltidning är å andra sidan möjligheten att nå rikspubliken. Hedvig Nilsson säger att hon jobbar hårt på att sälja in P4 Värmlands avslöjanden till riks-program.

– Vi har gjort flera granskningar som sedan blivit program i Kaliber. Man kan sälja in det till Ekot.

Formatet P4 Story, det som guldspadevinnarna på P4 Väst använde för att berätta om ”Ludde” som skadades svårt i en olycka med A-traktor, ligger Hedvig Nilsson varmt om hjärtat. Här finns utrymmet att presentera case på ett annat vis än i korta nyheter.

– Det kan bli så otroligt snuttifierat med case som får uttala sig i tre sekunder, säger hon. De blir bara som objekt. Då är det skönt att ha det här längre formatet.

– Det är väldigt viktigt för P4-journalister att vi har den här möjligheten att någonstans få berätta allting sammanhängande, och inte bara i de här fragmentiserade delarna. Så det formatet är jag otroligt rädd om och kämpar för att vi ska få ha kvar. Man ska kunna känna som reporter att det är värt det, att lägga all tid på att gräva. Man måste få möjlighet att berätta allting på ett bra sätt så att publiken kan ta till sig allting. 

Det blir av naturliga skäl ofta så att P4:s journalister gräver vidare på en nyhetshändelse, som till exempel olyckor med A-traktorer – eller i P4 Värmlands fall den femårige pojken på ett HVB-hem som lämnades utan uppsikt och drunknade. Samtidigt, säger Hedvig Nilsson, har reportrarna på lokalradion kunskaper som man inte alltid har i riksmedierna. 

– Vi har tittat mycket just på de här privata HVB-hemmen. Det kan också vara lättare på en P4-station att få förståelse för att ”nu måste vi titta vidare på det här”. Och det tycker jag också har blivit väldigt bra när andra P4-stationer har gjort det.