De avslöjade smutsen i studentlyorna

Journalistikstudenterna vid Göteborgs universitet hade en termin med ett praktiskt grävprojekt på schemat. Fem blivande guldspadevinnare, skulle det visa sig, funderade därför på hur de skulle kunna få ihop en granskning och gick till sig själva. En i kvintetten, Vilma Stockvall, hade själv flyttat in i en äcklig studentbostad, och en kurskamrats lägenhet hade till och med kackerlackor. Båda lägenheterna hade förmedlats av Stiftelsen Göteborgs studentbostäder, SGS, med 8 200 lägenheter i sitt
bestånd. Fanns här ett mönster?

– Innan visste jag inte ens att det fanns kackerlackor i Sverige, säger Kajsa Lecander, en av de fem som fick studentspaden vid Grävseminariet i Luleå i maj.

Det kan vara svårt att få ihop fem personer vid ett och samma tillfälle, så när Scoop gör denna intervju om det vinnande grävet är den med Kajsa Lecander och Vilma Stockvall. De övriga pris-tagarna är Heino Ollin, Adam Fröberg och Daniel Dewerud.

Hur skulle man då ta reda på om det fanns en systematik i snusket? Kvintetten kom in i ett 40-tal Facebook-grupper för hyresgäster i olika SGS-fastigheter och skickade ut enkäter där, med en uppmaning till folk att höra av sig. Andra fick lappar i brevinkasten.

Snart kunde de se svart på vitt att äckliga studentbostäder knappast var något undantag.

– Vi väntade oss inte att så många skulle svara, för ingen gillar ju enkäter. Men så en eftermiddag kunde vi se i realtid hur svaren rullade in, och plötsligt hade vi hundratals, berättar Kajsa Lecander.

Snusket var omfattande. Två av tre svarade att deras lägenheter inte hade varit ordentligt städade vid inflyttning.

Det visade sig att SGS – till skillnad från studentbostads-förmedlingar i exempelvis Stockholm eller Lund – inte gör några städinspektioner när en hyresgäst flyttar ut. Därför är det satt i system att lämna efter sig smutsiga, stinkande, mögliga och ibland skadedjursangripna bostäder.

Kvintetten kunde också visa att var fjärde som svarade på en av enkäterna klagade över att det var för kallt på vintern och för varmt på sommaren.

Gruppen samlade på sig ett digert material, som systematiserades geografiskt och utifrån typ av problem i en databas. Det blev ett sätt att visualisera resultatet av granskningen.

Efter att inledningsvis ha funderat på om de var för många i projektet, med olika tankar och viljor, visade det sig vartefter vara en styrka att vara fem personer. Vilma Stockvall och Adam Fröberg skötte kontakten med studenterna, Heino Ollin var arbetsledare och höll koll på det mesta om SGS, Daniel Dewerud kodade bland annat enkäten och kollade alla mejl som rasslade in, medan Kajsa Lecander fick sätta sig in i lagar och regler.

– Alla blev experter på sitt område och kunde hjälpa varandra på det sättet, säger Kajsa Lecander.

De drabbade studenter som valde att träda fram gav nödvändigt stoff till granskningen, som korrespondens med SGS och Anticimex, och dokumentation av snusket – bland annat mängder av bilder på kackerlackorna.

– Man blev bra paranoid när man jobbade med det här och själv bodde i en SGS-lägenhet. Med minsta lilla insekt tänkte man att ”åh, nej, vad har vi här?” säger Vilma Stockvall med ett skratt.

En stor poäng med avslöjandet är att det fungerande folkbildande, understryker Vilma Stockvall och Kajsa Lecander. De drabbade är ofta unga människor som inte vet vad de har för rättigheter eller vilken standard man ska kunna förvänta sig av en hyresvärd. De tillträdande hyresgästerna är också ofta väldigt glada att hitta något boende över huvud taget. Många gånger handlar det om personer som efter flera års köande fått sin allra första egna bostad. Sammantaget gör detta att det är få som anmäler problemen till Göteborgs stad eller Hyresnämnden. Det innebar i sin tur att guldspadevinnarna inte kunde få ut mycket information därifrån och i stället behövde gå andra vägar.

GP fastnade tidigt för historien när studenterna sålde in den. Läsarsiffrorna blev också mycket höga vid publiceringen i januari 2022, och tidningen lockade genom avslöjandet till sig en rad nya, unga prenumeranter till en annars åldrande skara trogna läsare.

– Det pratas mycket om att unga inte läser gräv i tidningsform, att man måste ut på andra sätt. Men vi såg att det nog snarare handlar om vilket ämne det är, att vi gjorde granskningen lite
bildande och att det drog folk, säger Vilma Stockvall.