”Jag tror att vi alla var ganska chockade”

När Scoop intervjuar Emilia Lindell, Emma Rosdahl och Nadya Abbasi några veckor efter Grävseminariet har de hunnit landa i insikten att de inleder sina karriärer med att vara prisbelönta journalister. Nu skriver de på varsitt examensarbete.

Hur var det att vinna pris redan innan ni var riktigt igång med yrkeskarriären?

– Det var jätteroligt, självklart. Det roligaste var att få vara på Grävseminariet och träffa folk i branschen. Vi var glada bara över att bli nominerade, så att vinna var snäppet högre, säger Emma Rosdahl.

– Jag tror att vi alla var ganska chockade precis när det hände. Ingen hade riktigt ställt in sig på det, säger Emilia Lindell.

Publiceringarna skedde i form av en artikelserie i Aftonbladet på totalt sju artiklar samt tillhörande videomaterial.

I artiklarna avslöjar de hur svenska frikyrkor ställer sig positiva till att i någon utsträckning försöka ”bota” homosexualitet – så kallad omvändelseterapi. Av ett 20-tal kontaktade församlingar runtom i landet uttryckte sju kritik mot homosexualitet och gav rekommendationer som kan betraktas som omvändelseförsök. Församlingarna kontaktades via telefon. Trots att pastorerna inte kunde veta vem de pratade med var de villiga att komma med kontroversiella råd.

Granskningen påbörjades inom ramen för en kurs på JMK där studenterna skulle arbeta med ett grävprojekt.

– Vi var ganska fria i arbetet. Det gick ut på att vi skulle utmana oss själva och göra något som kunde publiceras. Det var mycket självständigt arbete, vi hade några handledningstillfällen. På ett sätt var det vårt första möte med yrkeslivet, bortom skoltidning och teoretiska kurser, säger Nadya Abbasi.

När kursen tog slut hade de gjort klart större delen av det som senare publicerades. Då bokade de ett möte med Aftonbladets nyhetschef Jonathan Jeppsson och visade upp sitt material.

– Sedan jobbade vi vidare tillsammans, berättar Emma Rosdahl.

I samarbete med Aftonbladet lade de till filmning med dold kamera och en granskning av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, som ger miljoner i stöd till trossamfund.

– Det blev en intensiv process, man fick jobba på när det var plugg och frilans samtidigt. Men det var väldigt roligt. Det var häftigt att se hela projektet utvecklas till något som verkligen blev publicerbart och som man kunde ta hela vägen till mål.

Att arbeta med en stor tidning redan under studietiden gav värdefulla insikter inför deras framtida yrkesliv, säger Nadya Abassi.

– Vi uppmanas ofta på utbildningen att sälja in saker. Det har varit skönt att veta att det inte behöver vara hundra procent klart eller hundra procent bra. Det kommer alltid behöva anpassas till mediet man säljer in till. Nu håller vi på med våra examensarbeten. Om man vill sälja in det så vet man att man inte behöver ha den enorma pressen på sig redan nu. Man behöver inte vara ensam hela vägen.

Före artikelserien hade inte mycket skrivits i svenska medier om omvändelseterapi, så ämnet var relativt outforskat i en nationell kontext. I mediearkivet Retriever ligger nästan alla historiska publiceringar efter att studenternas artiklar publicerades. De flesta föregående artiklar gör internationella utblickar. Så hur kom de på idén till granskningen?

– Vi hade hört talas om det engelska begreppet conversion therapy, som är ganska välkänt utomlands, men jag hade aldrig hört talas om det i Sverige. Det finns mycket i USA, där det har gjorts flera dokumentärer och även fiktion. Det kändes självklart att vi måste undersöka det, säger Nadya Abbasi.

När de påbörjade sin research såg de att MUCF hade gjort en rapport om utbredningen i Sverige. Men de hittade inget tydligt skrivet om hur det kunde ta sig uttryck i en svensk kontext.

– Myndigheten hade kontaktat ett antal ungdomar och frågat hur många som hade utsatts för någon typ av omvändelseförsök. Vi ville gå djupare och ta reda på vad de utsätts för och hur de påverkas. Inte bara hur många det är, berättar Emma Rosdahl.

– Det kändes först otroligt att det skulle finnas i Sverige, säger Emilia Lindell. För mig var det outforskad mark. I början hade jag tanken att det skulle vara tydligt vad som var ett omvändelseförsök. Men det förekom på subtila sätt.

Till att börja med lade studenterna ut en enkät i Facebookgrupper som de trodde kunde vara relevanta. Det kom in en del svar, men få som hade varit med om omvändelseförsök i närtid. Studenternas teori är att den som har varit utsatt i närtid kanske inte alltid har insett vad som pågår eller inte är beredd att prata om det.

Därför bestämde de sig för att kontrollera direkt med ett antal församlingar. De tog fram en profil på en påhittad, troende person som skulle be om hjälp med sina motstridiga känslor. De religiösa påbuden krockade med hennes personliga upplevelse. Men hon vågade inte gå till sin egen församling eftersom hon skulle ha uppfattningen att frågan var känslig.

De visste inte riktigt vad de kunde vänta sig. Flera av frikyrkorna var snabba med att ställa upp och ge råd, även om de inte arrangerade några uppenbara organiserade ”omvändelseläger” eller liknande, som finns i en del andra länder.

Var det något de sade som förvånade er?

– Det var inte så tydligt som man kanske hade förväntat sig från början. Till exempel kom de med en uppmaning om att leva i celibat. Det är uppseendeväckande att pastorer uttrycker sig på det sättet, säger Emma Rosdahl.

– Man måste tänka på att vi har gjort det här som tre personer som inte har utsatts för det på riktigt. När det handlar om manipulation så tär det jättemycket på en persons psyke. Vi mötte jätteallvarliga saker. Vi tyckte alla att det var jobbigt bara att wallraffa och låtsas vara i den positionen, säger Nadya Abbasi.

Ni är inte heller medlemmar i någon församling?

– Precis, säger Emilia Lindell. Det var uppseendeväckande på det sättet att vi var främmande personer som bara ringde dem och ändå uttalade de sig på ett tidigt stadium. Om vi hade varit etablerade i församlingen och de hade haft längre tid på sig hade det säkert kunnat utvecklas till mycket allvarligare grejer också. Det här var ju det första eller andra mötet.

– Man blir alltid chockad när man hör personer uttrycka ett sådant motstånd till mänskliga rättigheter, säger Nadya Abbasi. Varje gång jag hör någonting sådant tänker jag att jag trodde vi hade kommit vidare från det för länge sedan.

Valet att använda wallraffmetoden växte fram efterhand, när de insåg att det var enda sättet att få svar om det aktuella läget i frikyrkorna. De styrktes i att granskningen var rätt att genomföra efter att ha intervjuat en psykolog om de långtgående konsekvenserna omvändelseförsök kan ha på en persons psykiska hälsa.

– Vi tänkte att det är personer i maktpositioner som utför det här. Det är ofta pastorer eller liknande som är högt upp i församlingen. Det gjorde det ännu mer motiverat, säger Emilia Lindell.

– Vi diskuterade mycket kring hur vi skulle gå tillväga, säger Emma Rosdahl. Vi kunde inte bara basera granskningen på personer som upplevt det för ett par år sedan. Vi pratade om hur vi skulle göra det så etiskt korrekt som möjligt, att ljuga så lite som möjligt.

Blev det jobbigt?

– Det är klart, det är jobbigt att ljuga. Samtidigt hade man i huvudet vad man fick ut av det. Man kände verkligen att det var rättfärdigat. Det är kanske lite lättare om man är fast anställd och har en redaktion i ryggen. Men vi hade varandra, så det var ändå tryggt.

– Vi fick verkligen motivera varandra, säger Emilia Lindell. Man satt lite på nålar och funderade på om man skulle säga någonting fel och bli påkommen, eller om de skulle ställa en jobbig fråga som vi inte kan besvara.

När de återkom och avslöjade att de var journalister blev reaktionerna blandade. Flera stod fast vid vad de hade sagt, exempelvis att samkönade äktenskap var principiellt fel. 

– Sedan var det flera som lade på luren när vi sa vilka vi egentligen var, eller nekade till att samtalen ens hade ägt rum, säger Nadya Abassi.

Församlingarna är avidentifierade i publiceringen. Även om det är en sorts makthavare som granskas så är de inte kända utanför en kyrklig eller lokal kontext. I granskningen förekommer församlingar spridda över landet, vilket möjliggjordes av att de flesta samtal ägde rum över telefon.

– Det var en stor fördel. Vi kunde på ett effektivt sätt ringa runt i hela Sverige. Det hade tagit mycket längre tid om vi skulle ha åkt dit fysiskt, konstaterar Emilia Lindell.

Efter granskningen gjorde flera andra medier rewrites och frågan kom upp på dagordningen på ett tydligare sätt än tidigare. Exakt hur mycket som berodde på deras artikelserie är svårt att avgöra, men omvändelseterapi har diskuterats mer. I höstens regeringsförklaring deklarerade statsminister Ulf Kristersson att ett förbud mot omvändelseterapi ska utredas.

– Flera politiker gick ut och sa att det här inte är okej, att det behöver förbjudas. Det är väl den största konsekvensen. Det har också blivit ett ämne i medierna. Fler och fler går ut och berättar om sina erfarenheter, berättar Emma Rosdahl.

Har granskningen lett till någonting för egen del, förutom guldspaden?

– Egentligen var det själva arbetet som gav mest. Vi fick ställas inför så många olika journalistiska dilemman, arbetssätt och metoder. Så vi fick verkligen en ordentlig utbildning under det här arbetet, säger Emilia Lindell.

– Man har lärt sig mycket under processen, säger Nadya Abbasi, som tror att hon kommer att ha stor hjälp av den när hon gör sitt examensprojekt.  

– Man får mycket gratis när man vet att det lyckades en gång på det här sättet.

– Granskningen innehåller så många olika delar av grävande journalistik, säger Emma Rosdahl. Wallraff, enkät, research och intervjuer. Man fick verkligen testa allting. Jag känner också att jag kan återanvända metoderna. Till exempel har jag gjort en liknande enkät i mitt examensarbete.

Nu är ni snart klara med utbildningen, har ni valt rätt yrke?

– Jo, det har vi ändå. Det går lite upp och ned hela tiden, det kommer alltid olika utmaningar. Men speciellt efter den här granskningen har jag känt att jag är på rätt väg.

– Jag tycker också att det känns som att vi har valt ett viktigt jobb, säger Emilia Lindell. Det finns också många olika vägar att gå eftersom utbildningen är så bred.