Guldspaden

Jakten på de utdömda bostäderna

Malmö Stad betalar hyresvärdar för att hemlösa ska få tak över huvudet. Men SVT:s reportrar kunde visa att de inte sällan hamnar i lokaler som är direkt olämpliga som bostäder.

Kolbjörn Guwallius

Text och foto

Det är en av de första dagarna tillbaka på jobbet efter semestern för Natalie Medic och Fredrik Svenningsson på SVT i Malmö. Nattens regn, det första på länge, har lagt en våt hinna över allt som i värmeböljans redan heta morgontimmar bildar en tryckande fuktig atmosfär. Det är inte lätt att sätta igång arbetshösten under de här omständigheterna.

Desto lättare att blicka tillbaka. I maj vann de båda reportrarna tillsammans med kollegan Nellie Erberth en guldspade i kategorin etermedia lokal för sitt gräv ”Malmös förbjudna adresser”. Scoop träffar Fredrik Svenningsson och Natalie Medic på kajen utanför den tidigare verkstadslokalen i Västra hamnen som numera är tv-hus.

Deras guldspadevinnade gräv handlar om hur socialförvaltningen i Malmö stad betalar för bostäder i för ändamålet undermåliga och direkt olagliga lokaler – allt från källare och övergivna industrier till kontorshotell – samtidigt som miljöförvaltningen gör allt den kan för att se till att sådana lokaler inte används som bostäder.

– Motsättningen är intressant, att man har en förhållandevis hög svansföring i de frågorna och så finns det en förvaltning som av olika anledningar har svårt att leva upp till den, säger Fredrik Svenningsson.

Å ena sidan en kamp mot organiserad brottslighet, oseriösa hyresvärdar och olovliga och farliga boenden. Å andra sidan en kamp för att ingen i bostadsbristens Malmö ska vara utan tak över huvudet. Några av samhällets mest utsatta kommer i kläm, vilket guld-
spadejuryn tog fasta på i sin motivering.

– Vi har gjort en hel del tillsammans och ganska ofta rör vi oss på något slags brustna drömmars boulevard. Vi dras in i sammanhang där vi träffar folk som livet inte har varit så snällt mot. I det här fallet började vi ganska brett, men vi kände hela tiden att det fanns något nästan oemotståndligt i de här personerna och deras historia. En del är ganska besvärliga och gränslösa. Det gjorde också att det kändes viktigt, säger Fredrik Svenningsson.


Natalie Medic och Fredrik Svenningsson tog med sig kaffe och citronmuffins och knackade dörr för att se om det bodde någon på olika intressanta adresser.

– Hur samhället behandlar dem som är längst nere på botten säger väldigt mycket. Vi hade inte gjort det här jobbet om det hade påverkat någon som har gjort en miljonvinst i en bostadsrätts-affär. Det är något med de här människorna som saknar alternativ. Det är en viktig byggsten i jobbet. Men den vi granskade var ju kommunen, säger Natalie Medic.

Grävprojektet började med en vanlig diariekontroll. I miljö-förvaltningens diarielistor såg de att det hade gjorts tillslag mot olagliga boenden. När de läste handlingarna såg de att det ibland fanns en anteckning om att socialförvaltningen hade informerats.

Det blev snabbt uppenbart att det fanns någonting att titta närmare på, men lika snabbt uppstod utmaningarna. Socialtjänsten är omgärdad av stark sekretess. Att få ut uppgifter om enskilda kunde de glömma. I stället packade de citronmuffins och kaffe och körde runt till olika adresser och knackade på för att se om någon bodde där och om de ville prata. Med hjälp av Eniros karta kunde de också enkelt se om det fanns andra adresser värda att undersöka – industriområden är gråmarkerade, resten av den bebyggda staden är orange.

I övrigt var det mycket av att lägga ett pussel. Det var till exempel en offentlig uppgift om socialförvaltningen hade betalat en hyresskuld direkt till en fastighetsägare.

Först hoppades de på att folkbokföringen skulle kunna ge svar om vilka som hade bott på en viss adress. Men de kunde bara söka omvänt, om var en angiven person har bott. Samma svar gav flera söktjänster och databaser, kostnadsfria som avgiftsbelagda.

Men de hittade andra bakvägar till information som kunde sätta dem i kontakt med tidigare boende. Några hade överklagat olika beslut och fanns därför i offentliga domar hos förvaltningsrätten med en industrilokal som bostadsadress.

Långsamt växte Exceldokument fram utifrån de fragment som fanns.

– Vi kunde inte göra en kartläggning av hur omfattande problemet är, för vi hade inte alla data. Det var slumpvisa data från personer som på ett eller annat sätt hade fastnat någonstans, säger Fredrik Svenningsson.

Efter att länge ha försökt ta reda på vilka personer som tidigare bott på en angiven adress kom de plötsligt på det: Hitta.se visar i många fall personers tidigare adresser. De var inte direkt sökbara, men en Googlesökning enbart utifrån sajten med den exakta frasen ”bodde tidigare på Industrigatan 20 i Malmö” eller motsvarande gav totalt sett åtskilliga träffar.

– Det var en snilleblixt. Den dagen kändes rolig, jag kommer ihåg hur jag reagerade. Det kom upp rätt många nya case den vägen. Alla sajter har sina formuleringar, om man bara tar den frasen så hittar man det. Men det tog flera veckor innan vi kom dit, säger Natalie Medic.

– Det kändes nästan fånigt lätt. Informationen fanns ju där, vi behövde bara lyckas vaska fram den. Det ledde också till en känsla av att veta om vi hade med alla. Vi kunde skaffa oss en bra bild. Hade man varit lite mer haj på programmering hade man nog kunnat automatisera det, men vi satt och kollade gator nummer för nummer, berättar Fredrik Svenningsson.

”Det här är fastighetsägare som inte har några krav på sig att upprätthålla ett dugligt boende. Det göder en marknad som Malmö vill bli av med.”

Natalie Medic

När de väl hade hittat drabbade var nästa utmaning att få dem att ställa upp på intervjuer. Man kan inte gärna kräva att de ska medverka.

– De har ju inte ens någonting att vinna på att ställa upp, säger Natalie Medic.

Men ändå gjorde några det?

– Nästan alla pratade med oss. Men det var väldigt tydligt att de inte får ut någonting av att ställa upp. Många trivdes också i sina boenden för att det var vad de kunde få. Det var också ett kravlöst boende när de inte hade med allmännyttan eller någon annan vanlig hyresvärd att göra.

Trots att flera boende var nöjda med sina lösningar var de inte oproblematiska. Bostäderna var olämpliga på goda grunder. I något fall handlade det om kemiska industrier där kommunen gjorde markprover för att utreda saneringsbehoven, i andra fall fanns mögel inomhus.

– Det här är fastighetsägare som inte har några krav på sig att upprätthålla ett dugligt boende. Det göder en marknad som Malmö vill bli av med, säger Natalie Medic.

Efter granskningen har socialnämnden gett i uppdrag till förvaltningen att utreda situationen. En politiker har också hört av sig och bett om uppgifter utifrån granskningen, en begäran som journalisterna har avfärdat. Kommunen kan inte gärna ta del av deras research utan får skaffa fram sin egen information, förklarar de.

Hur var det att vinna en guldspade för granskningen?

– Jag kände mig lite som kusinen från landet, det var så vansinnigt roligt. Man kan ta det på olika sätt. Vi var på galan hela gänget och vi var barnsligt glada, säger Fredrik Svenningsson.

– Det var så oväntat nice, det var skitkul. Vi hade en omorganisation här för ett antal år sedan och sedan den har vi haft som målsättning att vi ska leverera grävande journalistik, vilket vi är glada över. Vi har varit nominerade ganska många gånger, men inte vunnit spaden, berättar Natalie Medic.

De är stolta över sina tidigare nominerade gräv och hoppas få göra fler. Men guldspaden innebär inte en biljett till mer grävtid på redaktionen.

– Man önskar att man skulle kunna gå in på kontoret, ställa upp guldspaden och säga ”nu får jag väl göra som jag vill hela hösten”. Men det funkar inte riktigt så, konstaterar Fredrik Svenningsson.

– Jag hade hoppats att det här kunde vara en inkörsport till att bara få sitta och gräva. Det hade jag valt före både löneförhöjning och arbetsmiljö. Jag hoppas att det blir mer gräv, säger Natalie Medic.

Grävet om de förbjudna bostäderna tog drygt tre månader för två, delvis tre reportrar. Att göra ett så resurskrävande projekt med ovisshet om utfallet kan vara stressande, tycker de båda. Men det är en press som till stor del är självpåtagen, säger de.

– Det var ganska länge oklart vad det skulle landa i, så det var inte helt ångestfritt. Det är ett förtroende man får från redaktionen som man vill förvalta, säger Fredrik Svenningsson. Man vill att det ska bli bra och man vill inte komma efter två och en halv månad och säga att vi kan göra något litet på det.

– Man vill leverera. Det var otroligt ångestladdat emellanåt. Jag förstod först i våras hur det hade varit, säger Natalie Medic.

Samtidigt som konkurrensen om guldspaden i kategorin är hård är den inte så tuff som den skulle kunna vara. De båda journalisterna noterar att mindre än hälften av lokalredaktionerna inom etermedierna har skickat in bidrag till tävlingen.

– Det borde vara ett omöjligt pris att vinna, för alla borde skicka in. Sedan vi började jobba systematiskt gör vi några gräv per år. En del håller halvbra nivå och en del håller hög nivå. Men de blir inte sämre med åren, utan bättre eftersom alla inblandade lär sig metodiken och hur lång tid saker tar, säger Fredrik Svenningsson.

Vilket större projekt som kommer härnäst för de båda reportrarna är än så länge oklart. Vilka som får tid att ägna sig åt grävande brukar rotera på SVT i Malmö. Även om de hoppas på mer grävande får man på en lokalredaktion vara beredd på att göra lite av varje.

– Det var roligt att prata journalistik, nu känner jag mig inspirerad att ta tag i jobbhösten, avslutar Fredrik Svenningsson innan han och Natalie Medic går in i den röda tegelbyggnaden.

Senaste Numret

Prenumerera eller beställ lösnummer

Omslag 3-22

Guldspadespecial med alla vinnare. Dessutom tar vi ett ordentligt grepp på överklagande av avslag från myndigheter på begäran om att få ut offentliga handlingar, och träffar Linda Hedenljung som nyss gett ut en bok om fifflet i Östersund.

Ute 22 september!

Beställ här