Kalla fakta gånger två

Emil Hellerud på TV4:s Kalla fakta har lyckats med något ingen gjort tidigare – han har fått två guldspadar för olika gräv samma år. Kalla faktas fördjupade samarbete med Nyheterna har gett resultat.

Emil Hellerud är inte ensam. I stället är han den gemensamma nämnaren för två team där det ena producerar korta reportage för Nyheterna och det andra långa för Kalla fakta. Resultatet har blivit fler gräv i Nyheterna, och större spridning för Kalla fakta.

I ett konferensrum hos TV4 i Stockholm träffade Scoop guldspadevinnarna Emil Hellerud, Daniel Gökinan, Lovisa Thuresson och Emilia Berggren för att prata om det täta samarbetet mellan de båda redaktionerna. 

– En väldigt positiv sak är att vi syns mer nu. Förut hade vi våra sändningar lite utspridda under året, säger Lovisa Thuresson. Vi existerade hela tiden, men vi hade inget som publicerades då, för vi sände på de datum vi hade blivit tilldelade. 

Kalla fakta har hängt med sedan TV4 startade för drygt 30 år sedan, och programmet har ändrat karaktär genom årtiondena. 

– Jag tittade för ett tag sedan på hur Kalla faktas sändningstider och sändningsdatum hade ändrats, och den listan blev ju väldigt lång, säger Lovisa Thuresson. 

– Om man har en sändning som kommer varje onsdag klockan åtta, som Uppdrag granskning till exempel, då finns det en kontinuitet. Det har alltid varit kämpigt med Kalla fakta att det har flyttats runt och möblerats om. Vi har gjort fantastiska avslöjanden under åren. Kanske att de hade fått mer uppmärksamhet om de hade legat mer regelbundet.  

– Nu, tack vare det här, så blir det mera kontinuitet. Levande. Det känns inte som att vi försvinner mitt under säsongen.

Daniel Gökinan är fotograf och innehavare av en guldspade sedan tidigare för Kalla fakta-reportaget tillsammans med Håkan Enmark om Exportkreditnämndens garantier till diktaturen i Belarus 2021. Han säger att skillnaden mellan att jobba med ett av Kalla faktas långa reportage och de korta som går i Nyheterna är att man försöker arbeta mer dokumentärt i de långa.

– Vi följer ett skeende, något moment ska spelas upp framför kameran. Oavsett om det är en konfrontation eller om det är ett avslöjande med dold kamera så vill vi fånga det dokumentära. Det vill man ju på Nyheterna också, men vi har tid och resurser att få det att hända. 

Emil Hellerud berättar att även de korta gräven i Nyheterna underställs den arbetsprocess som visat sig fungera väl hos Kalla fakta. Man håller uppstartsmöte och fotografer kopplas in tidigt i processen. Man arbetar med line by line-granskning av innehållet. 

– Det är en kvalitetssäkring av materialet på ett sätt som inte görs på Nyheterna i dagsproduktionen, säger Emil Hellerud.

För Kalla faktas korta reportage ses som ett ”program i programmet”, och journalisterna framhåller det som tämligen unikt att det som i praktiken är Nyheternas ”grävgrupp” inte är formellt underställd Nyheternas redaktionella ledning, även om de har samma ansvariga utgivare. Risken med det skulle nämligen bli att de skulle tas i anspråk för den dagliga nyhetsproduktionen på ett vis som går ut över grävandet. 

– Jag tror en styrka är att vi är fristående från Nyheterna, säger Emil Hellerud. 

– Det finns många olika teorier kring det där, men här har man gjort så att den ligger under Kalla fakta, vilket gör att det är svårare att göra neddragningar och komma åt den. Och Nyheterna kan inte bestämma att Kalla fakta ska vara deras researchers. Vi är en egen redaktion som tar egna beslut om vad vi ska granska och vad vi ska publicera.

Vad är roligast att jobba med av långa och korta reportage?

– Jag tycker att det är kul att jobba med snabbgräven, säger Emil Hellerud. Jag kan tycka att det är skönt att det inte är så produktionstungt. Det är en massa idéer som flyger, och man kan publicera snabbare. Jag har tidigare jobbat mycket med nyheter, så det passar mig ganska bra. 

– Jag gjorde ett kort precis efter att jag varit praktikant, och sedan gjorde jag research på ytterligare ett långt, säger Emilia Berggren som i sommar arbetar på Ekot. Jag upplevde att det var för- och nackdelar. Det korta jag gjorde var skönt för partiernas hemliga pengar tog otroligt lång tid, och man lever med det hela tiden. Tar det flera månader, då kan man ju också bli helt slut när det är klart. Samtidigt upplevde jag med det korta att vi får in så otroligt mycket. Så man måste också skala bort väldigt mycket. Jag skalade bort saker i det som jag tycker hade varit relevant att ha med, för att det ändå skulle passa nyhetsformatet. 

– De längre jobben lever man ju med under en mycket längre tid, säger Lovisa Thuresson. Man funderar på bildlösningar, intervjuer, om man ska få en person framför kameran eller inte. Medan de korta gräven inte är lika ansträngande på det sättet. Där är det snarare att man ska försöka hitta lösningar på ett snabbare sätt. Det har både för- och nackdelar. Men en bra kombination av båda tror jag är bra, roligt och hälsosamt. 

– Framför allt tror jag det är hälsosamt att variera, säger Daniel Gökinan. Slutarbetet under den sista månaden av ett långjobb kräver rätt mycket. Innan jag var enbart på Kalla fakta så tyckte jag om att hoppa tillbaka till Nyheterna och vara med och producera nyhetsinslag. När man är klar för dagen, då är man klar och då kan man släppa det. Men som ni säger, man lever hela tiden med de här långjobben. Nu har vi hittat en bra mellanväg där man kan göra långjobben och fortsätta med snabbgräven. Så det är väldigt hälsosamt. 

Kalla fakta tog alltså hem två guldspadar – en i kategorin Etermedia riks nyhet för avslöjandet om hur stora etablerade företag köper in personuppgifter till direktmarknadsföring som samlats in på ytterst tvivelaktiga vis. Och så Etermedia riks dokumentär för avslöjandet inför valet om hur ett antal av riksdagspartierna visade sig beredda att hjälpa den som ville donera större summor anonymt, i strid med lagstiftningen.

Det reportaget av Emil Hellerud, Daniel Gökinan och Emilia Berggren belönades med Stora journalistpriset i höstas men fick inte någon speciell effekt i riksdagsvalet. Och sedan dess har inte mycket hänt heller. Kammarkollegiet lade ned sitt tillsynsärende. Och flera av dem som figurerar i reportaget är i dag statsråd i Ulf Kristerssons regering. Moderaternas Gunnar Strömmer rentav justitieminister. Och Emil Hellerud är kritisk till hur justitieministern hanterat frågan om anonyma bidrag till partier.

– Han har inte riktigt satt ned foten, upplever jag. Han är extremt svepande i sina formuleringar. Han landar någonstans i att ”inga dörrar är stängda, men vi ska titta på det här”. 

– Lisa Flinth från Liberalerna har kommit tillbaka till politiken också, säger Emilia Berggren. Och blivit kommunstyrelsens ordförande i Landskrona. 

– Det är tillbaka där det började helt enkelt, säger Daniel Gökinan.

Emil Hellerud och Lovisa Thuresson gjorde reportaget om personuppgifter. Journalisterna postade påhittade personuppgifter i samband med bland annat tävlingar på webben. Det visade sig att säljare från stora företag senare ringde upp på numren de angett och sökte de påhittade personerna. De hade köpt stora mängder personuppgifter av de oseriösa företagen bakom tävlingarna. 

Ett extra pikant inslag i avslöjandet var att TV4:s systerföretag CMore var bland dem som köpt in uppgifterna. Det var viktigt för journalisterna att inte särbehandla CMore på något vis, utan man kontaktade dem den vanliga vägen via pressavdelningen.

– Det var tydligt hela tiden att vi skulle hantera CMore precis som vi hanterade Vattenfall, säger Emil Hellerud. Vi gick inte heller en annan väg för att få intervjun. Det tror jag var bra. Man är ju hela tiden orolig för att man inte ska få en intervju.

 CMore var sedan det enda av de undersökta företagen som ställde upp på intervju framför kameran. 

– Så de skötte sig faktiskt professionellt. Jag har inte upplevt att de har lagt sig i på något sätt heller.

– Under inspelningen så var det ju lite spännande, säger Lovisa Thuresson. Jag hade ställt upp utrustningen för att vi skulle göra en inspelning, och kamerorna rullade. Och så helt plötsligt så ringer det på telefonen. Vi visste ju inte alls vem det var. 

Det var en säljare. 

”Vi ringer från TV4 CMore”. 

– Emil och jag tittade på varandra – ”vad är det som händer?”

– Jag trodde först att det var något av de företag vi granskade som drev med oss, säger Emil Hellerud.