Sextrakasserier sopades under mattan

Fallet med en känd, framgångsrik professor var det som stack ut mest, och blev ett huvudnummer i den sedermera prisbelönta granskningen från reportrarna Evelina Lindfors, Elin Turborn och Josefin Isaksson.

Flera kvinnor hade vittnat om professorns trakasserier, men i stället för att dra honom inför universitetets personalansvarsnämnd (PAN) valde ledningen att skicka sin upphöjde akademiker till lärosäten i USA i fem år. När han sedan sade upp sig fick han likväl ett avgångsvederlag på över 2 miljoner kronor. Under vistelsen i Los Angeles stod universitetet dessutom för 4 000 dollar i månaden för hans bostad vid stranden. 

– Det var nästan för ”bra” för att vara sant, säger Elin Turborn om fallet när Scoop intervjuar de tre journalisterna på Västerbottens-Kuriren (VK).

För varje besvärande uppgift som VK-trion hittade om hur ärendet med professorn hade hanterats blev historien alltmer uppseendeväckande.

– Då förstod jag att det här skulle ta skruv, säger Elin Turborn.

Den osannolika historien visade sig hålla, och bidrog till att hon fick sin och VK:s andra guldspade på Grävseminariet i Luleå i maj. För Evelina Lindfors och Josefin Isaksson var det den första.

Professorn var dessutom långt ifrån det enda fallet där universitetsledningen inte tog itu med anklagelser om sextrakasserier och andra typer av misskötsel.

– Vi gick igenom 20 års handlingar och såg att, oj, det var 15 år sedan någon anställd varnades efter att ha blivit anmäld, berättar Evelina Lindfors.

Av de 20 utredningar om sextrakasserier som gjorts på universitetet på lika många år hade endast fyra hanterats formellt korrekt och gått antingen till PAN eller Statens ansvarsnämnd, som är ett alternativ.

– Vi såg att vi hade en jäkla bra granskning som uppfyllde flera kryss, och som skulle skaka om, säger Josefin Isaksson.

De utpekade männen fick stanna kvar, eller köptes ut med stora avgångsvederlag. Utåt sade universitetet ingenting, av allt att döma för att skydda sitt varumärke.

Efter #metoo är det uppenbart att sexuella trakasserier är ett problem i alla branscher, och den akademiska världen har sina särskilda problem. Reportrarna lyfter fram att universitetsmiljön är mycket hierarkisk, vilket gör att en doktorand drar sig för att anmäla en professor som sitter på de forskningsmedel man är beroende av för sitt arbete.

Evelina Lindfors påpekar också att ett skäl till att få anmälningar har gjorts på Umeå universitet sannolikt är att de drabbade inte tror att det ska leda till något. Något som VK:s granskning också visade att de inte gjorde.

Även om grävet bestod av omfattande genomgångar av utredningar och protokoll hade historien inte varit möjlig att skriva utan att källorna hade förtroende för reportrarna. Det lade de mycket tid på att skapa.

– Jag är frikostig med att dela med mig [till källor], säger Josefin Isaksson som hade många källkontakter.

– Jag hör av mig ofta, de får alltid veta när det ska publiceras och de får läsa igenom. Det var en källa som var rädd och ville dra sig ur, men då fick hon komma hit [till VK] och läsa igenom exakt och tycka till.

Själva publiceringarna, med början i oktober 2021, genererade också nya uppgiftslämnare. 

– Vi hade kanske inte fått förtroendet innan vi publicerade om vi hade ringt och frågat om de ville berätta vad de hade varit med om, säger Evelina Lindfors.

En tung del i avslöjandet var just att flera av de drabbade kvinnorna tog sig mod till att berätta om hur universitetsledningens oförmåga och ovilja att ta sig an deras fall ledde till att de lämnade lärosätet. Flera av dem gav upp den akademiska karriären helt.

– Många har mått jättedåligt. Universitetet har ju svikit kvinnorna när de vill hålla sina professorer, forskare – de här männen – om ryggen. Men nu säger kvinnorna att de har fått någon form av upprättelse, säger Elin Turborn.

En studie, som släpptes i juni 2022, visade också att varannan kvinna vid Umeå universitet hade utsatts för sextrakasserier och att lärosätet stack ut jämfört med andra.

Det viktigaste, understryker reportrarna, är att universitetet framöver lyssnar på dem som anmäler. Många åtgärder har också vidtagits efter avslöjandena.

Universitetsledningen lät tillsätta en extern granskning efter VK:s rapportering. Den blev klar i april och var skoningslös i sin kritik. Utredaren beskriver ledningen som ”ängslig, räddhågsen, till och med feg” i sin hantering av trakasserier och kränkningar.

– Allt vi hade kommit fram till bekräftades. Det är skönt när det kommer en utredning i efterhand som säger att vi hade rätt – även om vi visste att vi hade det, säger Elin Turborn.