”Man har inte gått in i kaklet med det här”

Bara timmar efter det värsta massmordet i Sverige i modern tid gav Örebropolisen besked i frågan som många ställde sig: Hade mördaren ideologiska motiv? Var detta ett terrordåd? 

Det fanns det ingenting som tydde på, hävdade polisens talesperson på presskonferensen. Till och med var det så, enligt honom, att allt pekade på ett opolitiskt dåd.

Och jämfört med liknande händelser på senare tid var det åtminstone inte övertydligt ett terrordåd. Mördaren Rickard Andersson hade inte lämnat något manifest, som exempelvis Anders Behring Breivik. Han hade inte livesänt morden och skrivit några budskap på sina vapen eller på patronhylsorna, som Brenton Tarrant som öppnade eld i två moskéer i Christchurch, Nya Zeeland. Och han hade inte varit en känd person i onlinekretsar som hyllar skolskjutare, som mördaren i Fagersta nyligen. 

Faktum är att Rickard Andersson lämnade efter sig ovanligt lite information över huvud taget. Hans ena dator, annars en viktig källa för att förstå en modern massmördares motiv, saknade hårddiskar – de har aldrig återfunnits. Annat material som kunde knytas till Andersson var hårt krypterat. 

Så hur kunde då polisen så tvärsäkert sluta sig till att det inte var politik inblandat? Att Rickard Andersson verkligen bara hade tagit ut djup frustration med sitt liv på elever i skolan som han tidigare gått på. Att det inte fanns några digitala spår, som polisen uttryckte det.

Mattias Beijmo, frilansjournalist med en bakgrund i IT-branschen och kunnigare än de flesta på hur mycket som faktiskt går att ta reda på om en människa utifrån datortrafik, blev fundersam.

För dels var krypteringen man stötte på alldeles för avancerad för att inte väcka misstankar. Dels hade inte polisens IT-forensiker getts uppdraget att försöka knäcka krypteringen. Det kräver lång tid och stora resurser, men det är fullt möjligt. 

De resurserna kan skakas fram om det handlar om ett misstänkt terrordåd. Hjälp från andra länder blir lätt att begära. Går man i stället på linjen att det handlar om en skolskjutning där gärningsmannen är känd och död blir prioriteringarna annorlunda.

Med hjälp av källor med insyn i utredningen kunde Mattias Beijmo konstatera att inte heller Rickard Anderssons konto på Telegram hade undersökts. Det sociala mediet spelar en stor roll i opinionsbildningen kring Ukrainakriget på den ryska sidan, och är mycket populärt bland högerextremister och våldsdyrkande nihilister världen över. 

– Det är så pass många saker som i sammantaget ger en bild av att man inte har gått in i kaklet med det här, säger Mattias Beijmo. Han tar upp en laptop som Andersson hade. 

– Det här är ju ett av de värsta dåden i svensk kriminalhistoria. Men varifrån datorn kommer, det har man inte ens tänkt på. Har han köpt den på Elgiganten? Har han fått den av någon? Hans vapenkunnande, var kommer det ifrån? De har inte undersökt det. De har inte tyckt att det var intressant. Varför tog han jägarexamen? De vet inte.

– Det är ju inte så att IT-forensikerna gör ett dåligt jobb. Det är det att de aldrig får ordern från utredningsledningen att ”nu ska vi titta på det här, det här var intressant som ni har plockat fram spår av”. Det är tydligt och spårbart i utredningarna att det är så det går till.

Polisledningens tvärsäkra uttalanden fick återverkningar även internt, säger Mattias Beijmo. Inte minst när det gällde frågan om eventuella medhjälpare. 

– Varenda polis känner ju av det här. Och då är det svårt att inte färgas av den kultur som skapas tidigt i en utredning.

Mattias Beijmos efterforskningar resulterade i boken ”R – Massmordet på Risbergska” (Forum 2026). Men att skriva en bok var inget han hade en tanke på från början. 

Han säger att han inte var så sugen, men att fallet väckte så många frågor att han inte kunde låta bli.

Han har använt sig av sina specialkunskaper men framför allt haft god nytta av bra källor.

– Jag har fått tillgång till vissa saker som allmänheten inte har. Så visst har det varit en del digital forensik i det här fallet, men det har varit minst lika mycket mer vanligt arbete, att prata med folk.

Och det finns uppenbarligen ett pyrande missnöje inom poliskåren.

– Poliser har sprungit in i den här elden och faktiskt riskerat någonting, sina egna liv. Sedan ser man hur ens polisledning beter sig och oavsett vad man kommer fram till driver det här.

– Och så finns det andra som får gå in i vit overall när folk ligger kvar där, du kan ju tänka dig hur det ser ut. Det är klart att de blir irriterade när saker de plockar fram bara struntas i när man börjar profilera den här gärningsmannen.

Svenska åklagare behöver inte bevisa motiv för mord, och det innebär att de lägger tyngdpunkten på att binda den misstänkte vid brottet. Frågan ”varför” läggs ofta åt sidan. Men som inte minst Fagerstadådet visar,  kan det vara viktigt att kartlägga motivet för att hitta eventuella medbrottslingar. Det bidrar också till att förebygga liknande brott.

Mattias Beijmo tar skolskjutningen 2007 i Jokela i Finland som exempel. Där ändrades finländsk lag så att det skulle bli lättare att få motivbilden klar för sig. Och man lärde sig mycket om radikalisering online.

– 2007 var internet lite yngre, säger Mattias Beijmo. Att fatta plattformar och beteenden var ovärderligt där och då. På samma sätt hade det varit ovärderligt här också för framtida dåd att förstå hur den här radikaliseringen fungerar.

Det fanns ett tydligt syfte med att tona ned möjliga politiska motiv, och det kan Mattias Beijmo visa i boken. Våren 2022 reste den danske provokatören Rasmus Paludan runt i Sverige och brände exemplar av Koranen. På flera platser ledde detta till våldsamheter, och en av de värsta kravallerna ägde rum i Örebro den 15 april det året. Rasmas Paludan brände ingen koran den dagen, men 71 poliser skadades och flera polisbilar sattes i brand. 150 personer kom att dömas för olika brott.

Från en skolmiljö i Counter-Strike. Det är dock inte känt om Rickard Andersson någonsin faktiskt spelade som skolskjutare.

I ”R – Massmordet på Risbergska” framgår att det var oro för nya upplopp som styrde polisens agerande. En kommunikationsplan sattes i verket, och även kommunanställda i Örebro uppmanades att tala om dådet på ett särskilt sätt, att undvika vissa ord.

– Det fanns högt uppsatta, även utanför Örebro, som var oroliga för att det skulle spridas vad man kallade ”alternativa narrativ”, säger Mattias Beijmo. Det var den term man använde. Det är därför man tidigt går ut koordinerat. Absolut inte som ett misstag. Koordinerat säger man att "allt pekar på" att det inte finns ideologiska motiv. Det är ju omöjligt att veta eftersom man inte har kommit i närheten av det.

Händelseförloppet på Campus Risbergska den 4 februari 2025 hör till det som polisen har lagt stora resurser på att kartlägga in i minsta detalj. Därför kan Mattias Beijmo också beskriva vad som hände mellan 12:31 och 12:45 in i minsta detalj. En obarmhärtig redogörelse för 14 minuter som resulterade i tio mördade och sex skadade människor. 

– Man gör en väldigt avancerad 3D-animation som kommuniceras till medier, vilket jag inte har några synpunkter på. Men man använder det inte alls i gärningsmannaprofileringen. Man använder det inte för att fundera på varför han beter sig såhär med den här typen av vapen och de här förberedelserna. Vad pekar det på avseende drivkrafter?

Det som Mattias Beijmo ser är en gärningsman som agerar lugnt och verkar vilja leva ut en våldsfantasi. Han har med sig flera slags ammunition som han växlar mellan. Han rör sig lugnt i skolkorridorerna och väljer ut vilka han ska skjuta. Ibland skjuter han människor från nära håll, ståendes över dem.  

Han ser också att Rickard Andersson använder sig av färdigheter som han har lärt sig av att spela Counter-Strike, eller CS som det ofta förkortas. 

Det omåttligt populära onlinespelet, där olika lag agerar terrorister och specialstyrkor och utkämpar strider med naturtrogna skjutvapen i stadsmiljö, var något som upptog väldigt mycket av Rickard Anderssons tid förr om åren.

Här är det viktigt att poängtera att Mattias Beijmo inte är ute efter att skylla morden på datorspel, eller att påstå att man skulle bli våldsam av att spela Counter-Strike. Men det är ett faktum att bland de miljöer som användare själva byggt även finns exempel på riktiga skolor, och att det går att anta rollen som skolskjutare. Specifika angreppssätt, som att skjuta genom väggar med kraftfull ammunition för att man vet att det finns en människa bakom, är också något som går att lära sig i CS. Dessutom, säger Mattias Beijmo, är onlinespel ändå ett slags social samvaro. En av få som den folkskygge Andersson ägnade sig åt.

– Du interagerar med människor genom att försöka skjuta dem eller vara med i ett lag där du åtminstone måste samspela något så när för att vinna en match.

Därför blev det viktigt att försöka hitta någon som brukade spela med Rickard Andersson. Det var inte särskilt lätt.

– Jag kan förstå på ett plan att man inte vill associeras med Risbergska. Sedan tror jag också att gamers generellt inte vill associeras med mord. Om jag ska vara ärlig så handlar det mer om det. Andra jag har pratat med i spelsammanhang, och jag har pratat med många andra, tycker samtidigt att jag är dum i  huvudet. Men jag menar inte – och jag skriver det 14 gånger i boken – jag menar inte att man blir mördare av att spela CS.

Samtidigt är det ett faktum att man kan öva inför massmord genom den här typen av spel. Den värste av dem alla, Anders Behring Breivik, spelade krigsspelet Call of Duty för att lära sig hur han skulle hantera en kniptångsmanöver från polisen.

– Och militären övar i spel hela tiden, säger Mattias Beijmo. Så det är klart att det förbereder. Även själva dödandet, att trycka på avtryckaren. Det är inte samma sak som att döda någon. En golfsimulator är inte heller samma sak, men den är värdefull. 

Han nämner också Formel 1-stjärnan Max Verstappen som är framgångsrik även i racingtävlingar online.

– Han tävlar på högsta nivå och säger uttryckligen att spelandet hjälper honom att vinna race i den fysiska världen.

Har du något tips om var en journalist som är intresserad av att ge sig in i det ämnet kan börja lära sig?

– Nu för tiden är ju ”Youtube University” bra [alltså det samlade utbudet av videoklipp i ämnet, red anm]. Riktigt bra. Det finns även säkerhetsföretag som ger kurser. De skriker efter folk. 

Inte minst journalister.

– De behöver folk som är duktiga och sakliga i sin research. De visar verktygen: ”så här gör du”. Journalister är inte alltid så tekniskt lagda. Men det är inte krångliga verktyg. Det var ju mycket krångligare för bara tio eller fem år sedan. Man kan göra ganska kraftfulla prylar om man vill det.