Recensioner

Briljant kriminalreportage

Tills alla dör
Diamant Salihu, Mondial 2021.

Daniel Wiklander

text

Väpnade konflikter mellan kriminella gäng brukar förr eller senare upphöra, eftersom de skadar affärerna.
Antingen slutar de med det ena gängets totala dominans, eller med en uppgörelse.

Kriget mellan ungdomar med framför allt somalisk bakgrund i och kring Rinkeby i Stockholm följer inte den här logiken. Enligt en medlem i Shottaz, det ena gänget, kommer det att pågå ”tills alla dör”. 

Boken med samma titel ger en gedigen bakgrund och ökad förståelse för hur de båda gängen Shottaz och Dödspatrullen – alla en gång i tiden barndomsvänner – fungerar och hur medlemmarna tänker. De flesta av dem har haft en problematisk skolgång, många har olika slags neuropsykiatriska diagnoser som de fått vid utredningar inom ungdomsvården. Det som slår läsaren är hur enormt kompetenta de samtidigt är. Trots sin unga ålder utför de sina attentat på mycket raffinerade vis, med skicklig planering och oftast önskad, dödlig, utgång. 

Till slut åker flera i den hårda kärnan fast, dessutom i Danmark där straffen för ungdomar är mycket hårdare än i Sverige, men för många mord går de skyldiga ännu fria. Även om det troligen rör sig om ungefär samma personer som sitter inlåsta för bland annat just dubbelmordet på en parkeringsplats i danska Herlev. 

Diamant Salihu talar om ett ”mellanförskap”, där ungdomarna varken tillhör föräldrarnas somaliska kultur eller den svenska majoritetskulturen, utan har skapat sig en egen kultur som går på tvärs även med övriga kriminellas: de svensksomaliska ungdomarna är helt enkelt mer brutala och kompromisslösa än många andra, vilket också ger dem en maktposition långt utöver vad som kan förväntas. Exempelvis var upprinnelsen till gängkriget boken behandlar att en sextonåring kände sig åsidosatt när han inte fick vara med på ett extra lyckat rån. Då misstänks han ha mördat en nittonåring i rånarligan som hämnd. Motivet för ett ännu olöst mord på en Shottazmedlem uppges av en ung man i miljön kring gängen vara ”sjukt barnsligt”. 

Problematiken med att tillhöra generationen efter de människor som flytt kaoset i Somalia framstår som en viktig pusselbit, men Diamant Salihu går aldrig riktigt på djupet med den. Förhoppningsvis kan de ledtrådar han ändå lämnar inspirera andra till att följa upp det spåret. 

Inte minst situationen för ensamstående somaliska kvinnor med många barn berör starkt. Det är också bland vissa av dem början till en positiv motreaktion i lokalsamhället i Rinkeby kan anas. 

Ibland känns boken trots flytet i berättandet onödigt snäv i sitt fokus på de båda Rinkebygängen och bara på dem. Läsaren får leta förgäves efter en översikt över Stockholms olika gäng som hade satt Shottaz och Dödspatrullen i en större kontext. Vi får inte veta något om varför det är så god tillgång på illegala skjutvapen i Sverige att tonåringar kan mörda varandra med automatkarbiner. Och den krypterade tjänsten Encrochat, som knäcktes av polis i somras, nämns helt kort istället för att få det kapitel den förtjänar. Reportage i bokform tjänar annars på den sortens utvikningar.

Däremot briljerar Diamant Salihu som kriminalreporter, inte minst när han lyckas få en intervju med vad som verkar vara det ena gängets länk till världen utanför och till de riktigt stora pengarna: en vuxen svensk-iransk man från Uppsala, bosatt i Spanien, med armbandsur för en halv miljon och en tillvaro långt från Rinkebys överbefolkade lägenheter, tröstlösa loftgångar och grå parkeringshus. 

Där samtidigt nya tonårspojkar begår grova våldsbrott för att utmärka sig i förhoppningen att tas upp i de kriminellas inre krets.

Senaste Numret

Prenumerera eller beställ lösnummer

Ska¨rmavbild 2021-06-17 kl. 14.35.38

Digitalt grävande kan ge storartade resultat. Möt Emelie Rosén på Ekot och frilansjournalisten My Vingren.
Dessutom: Kalla fakta, den riktiga långköraren bland svenska undersökande tv-program, fyller 30 år!

Beställ här