En fin samling reportage

2012 kom ”Bland spioner, kommunister och vapenhandlare”, och detta är ett slags uppföljare. Olika reportage och kommenterande texter om äldre artiklar från Jan Mosanders långa karriär. Det är svårt att läsa texterna utan att höra orden uttalas på Jan Mosanders melodiska finlandssvenska, som i alla reportage han gjorde i Ekot genom åren. Som få andra lyckades han med vassa följdfrågor nagla fast slingrande politiker och myndighetspersoner. Här går han igenom gamla reportage för att följa upp, tillrättalägga och ibland också reda ut vad som blivit helt fel. 

Som många andra lurades en ung Jan Mosander av Albert Speer, Hitlers rustningsminister. I det inledande kapitlet går Jan Mosander igenom hur Speer duperade journalister och författare och spred uppfattningen att han inte varit medskyldig till Förintelsen.

På senare år har Albert Speers beställningar av olika anläggningar till arbets- och förintelselägret Auschwitz blivit kända, vilket tydligt visar att han ljög under hela sitt återstående liv efter kriget. 

Särskilt njutbar är Jan Mosander när han spårar upp enorma summor pengar som hålls hemliga eller som har försnillats från statskassan. Här går han igenom dels hur han spårade upp kungafamiljens hemliga förmögenhet som härrör från kungens morfar, hertig Carl Eduard av Sachsen-Coburg-Gotha, och dels får vi en redogörelse för flödet av Sidamiljoner till korrupta projekt i Kongo-Kinshasa och svindlerierna i samband med en av Sveriges genom tiderna största företagskonkurser. 

”Bland myglare, ministrar och miljardärer” innehåller även texter av delvis annat slag än de ovan nämnda. Här finns en gripande skildring av hur Jan Mosander kom att inse att hans far som sjuttonårig frivillig på den vita sidan i finska inbördeskriget deltagit i arkebuseringar av tillfångatagna röda, liksom ett porträtt av en av Finlands rikaste män och hur han bokstavligen började med två tomma händer. Miljardären Anders Wiklöf, murarson från Åland, är en så perfekt kapitalist att Jan Mosander kallar honom ”en sagofigur”. Utifrån skildringen en tydlig motpol till titelns alla myglare.

Ministrarna då? Jodå, de utmärker sig också på olika vis. Mest ögonbrynshöjande är redogörelsen för Olof Palmes agerande i samband med den så kallade Geijeraffären på 1970-talet där Sveriges före detta justitieminister pekades ut som sexköpare och säkerhetsrisk. Olof Palme, just då i opposition, ringde när skandalen var färsk upp Jan Mosander för att efterforska källan till extra graverande uppgifter. Möjligen inte ett självklart grundlagsbrott enligt lagens bokstav – men ändå i högsta grad anmärkningsvärt, som det heter på juristspråk.

Den avslutande berättelsen kan jag inte heller låta bli att ”höra” återges i huvudet, men denna gång på gammaldags och släpig stockholmska. Jan Mosander hade under många år ett slags professionell vänskapsrelation med Leif Stenberg, en hårdför fastighetshaj i och ibland bortom lagens utkanter som – troligen oförskyllt enligt Jan Mosander – dessutom pekades ut som knarkkung i 1960-talets medier. Leif Stenberg kallades ”Mr X” i kvällspressen och levde också ett liv som anstår en framgångsrik gangster, med många vidlyftiga krogkvällar, överdådiga bröllop för barnen och fester med den tidens filmstjärnor. 

Men när Leif Stenberg passerat 50 och haft sin tredje hjärtinfarkt verkar det inte ha funnits någon dold förmögenhet av narkotikapengar kvar – om den någonsin funnits. Han levde de sista åren av sitt liv sjuk och i det närmaste utblottad. Historien om hans nedgång och fall är en passande avslutning på en fin samling reportage.