Spionskandal med Sverigekoppling

En av USA:s största spionskandaler genom tiderna visade sig ha svenskkopplingar. Puertoricanskan Ana Montes, expert på Kubafrågor med smeknamnet ”Queen of Cuba”, hade avancerat ända till de högsta nivåerna i Pentagons Latinamerikaavdelning. Hon var analytiker på försvarsdepartementets underrättelsetjänst DIA och hade inflytande på USA:s säkerhetspolitik i Karibien – men hon arbetade egentligen för Kuba sedan 1980-talet. Kort efter al-Qaidas terrorattack 11 september 2001 greps hon och satt många år i fängelse för spioneri. Hon släpptes först tidigare i år och lever i dag i Puerto Rico.

Samtidigt kunde hennes utpekade medbrottsling, en i dag medelålders kvinna som tidigare arbetade på USA:s ambassader i Guatemala och Nicaragua, söka skydd i Sverige som hustru till en svensk diplomat. Hon är i dag svensk medborgare och arbetar som gymnasielärare. I USA riskerar hon livstids fängelse, men Sverige lämnar inte ut egna medborgare och inte heller spionerimisstänkta. Spioneri räknas som ett ”politiskt” brott enligt svensk praxis.

”Code Name Blue Wren” är berättelsen om Ana Montes liv och ett försök att förstå vad som drev henne att arbeta så många år som kubansk agent, samtidigt som hennes syster i sitt jobb på FBI faktiskt – ovetandes – försvårade Ana Montes arbete för Kuba rejält med sina insatser mot den kubanska underrättelsetjänsten i Miami.

Sitt fängelsestraff avtjänade Ana Montes på ett högsäkerhetsfängelse för kvinnor i Texas, tillsammans med bland andra knarkkungen El Chapos fru och Lynette Fromme, lärjunge till sektledaren Charles Manson och dömd för mordförsök på president Gerald Ford 1977. 

Ana Montes själv får vi däremot inte träffa. Hennes tankar och känslor i den mån vi får ta del av dem kommer fram via familjemedlemmar och via förhör med CIA som författaren tagit del av.

Inte heller den utpekade medbrottslingen som i svenska medier bär sitt gamla täcknamn ”Barbara” har haft någon större lust att prata. När journalisten Ola Westerberg, en av Scoops återkommande medarbetare, och fotografen Lina Nydahl besökte hennes hem i en av Stockholms villaförorter för research för Popkins bok och en artikel i Fokus slutade det med att ”Barbara” hotade ringa polisen. 

För en svensk läsare blir bokens beskrivning av villaförortslivet måhända lite väl idylliskt – det finns ändå betydligt lyxigare och mer exklusiva områden kring huvudstaden – men jag antar att det ska fungera som kontrast till skildringen av Ana Montes dryga 20 år bland mördare och medlemmar i Mansonsekten och Mexikos kriminella aristokrati i högsäkerhetsfängelset i Texas. 

I boken hävdar en FBI-agent att man övervägde att kidnappa ”Barbara” på samma vis som man gjorde med andra personer USA ville ha tag på under George W Bushs regeringstid på 00-talet, även från Sverige. Men så blev det inte, och nyheten om brottsmisstankarna mot ”Barbara” kom och gick i Sverige 2013 utan att ha dröjt kvar nämnvärt i det kollektiva minnet.

En sak som efterklokt konstateras i boken är att Ana Montes som analytiker vid Pentagon aldrig försatte en chans att spela ned den kubanska underrättelsetjänsten DGI:s kompetens och kapacitet. Inte minst i det perspektivet, och att de uppenbarligen klarade att driva agenter på så hög nivå inom det amerikanska försvarsdepartementet i decennier, hade det varit intressant med en mer ingående beskrivning av denna tämligen okända organisation.