Starkt om utnyttjande av papperslösa

Precis som Olof Lundhs bok ”Templet i Öknen” (Volante 2022) eller Åsa Erlandssons ”Drottninggatan” (Mondial 2022) åtföljs Elinor Torps senaste reportagebok av en dokumentärserie på Spotify. I samtliga fall är radioprogrammen förutom att vara utmärkta plattformar för att marknadsföra böckerna också mycket lyssningsvärda dokumentärer. 

”Rent åt helvetes” följeslagare på Spotify fokuserar på historien om dåvarande statsminister Magdalena Anderssons papperslösa städerska, som kanske än i dag städat Anderssons villa i Nacka om det inte varit för hennes otroliga otur en dag när larmet utlöstes och hon greps och utvisades. Magdalena Andersson hävdade att städfirman hon anlitat var okej, men Elinor Torp visar att det var samma fifflande och utnyttjande som vanligt i åtminstone delar av den branschen. 

Boken ”Rent åt helvete” bygger på flera olika reportage som Elinor Torp gjort om människorna i det hon inte längre själv vill kalla ”skuggsamhället”. Begreppet leder fel, anser Elinor Torp, i och med att de människor det gäller inte alls verkar i skuggorna utan rör sig mitt ibland oss, i dagsljus. Bara utan all grundtrygghet som vi tar för givet som medborgare eller som migranter med papperen i ordning.
Begreppet har Elinor Torp och kollegan Johan Fyrk haft del i att lansera med de olika reportage och böcker de gjort om situationen för människorna på botten av 2020-talets svenska arbetsmarknad. Elinor Torps ”Vi, skuggorna” (Leopard 2019), som bland annat skildrar terroristen Rahmat Akilovs tid som arbetare i Sverige under falsk identitet, gav en viktig inblick i den världen. 

Förutom berättelsen om statsministerns städerska får vi i den nya boken även möta Jolyne, som arbetade på Samhall och som tog sitt liv vid 23 års ålder. Jolyne var på autismspektrum och klarade inte av de ökade kraven från arbetsgivaren Samhall som en gång startades just för att människor med olika slags funktionsnedsättningar ska kunna delta i arbetslivet på sina egna villkor. 

Jolynes berättelse är gripande och ännu en av de senaste årens olika granskningar av det statliga jättebolaget och deras utnyttjande av svaga människor. Däremot passar den inte riktigt in tillsammans med huvudberättelsen om villkoren för papperslösa i Sverige. Skillnaderna är för stora, Jolynes och städerskan Chilos problem är i grunden olika. Bara maktlösheten och utsugningen förenar egentligen. 

Boken skulle ha tjänat på att renodlas till att enbart behandla utnyttjandet av fattiga och desperata människor från latinamerikanska länder som Colombia, Nicaragua och exempelvis Belarus och Ukraina i Europa. Givetvis hade det gått att tänka sig en samling berättelser om människor som på olika vis kommit i kläm på svensk arbetsmarknad, men bara två vars öden inte på något vis vävs ihop fungerar sämre än om de fått en bok var.