”Till slut hittar man djävulen i detaljerna”

Sommaren 2022 står reaktor 4 på Ringhals stilla för underhåll. När ett obligatoriskt test inför omstarten ska genomföras i slutet av augusti går något fel. Ett av alla reglage är vridet i fel läge, vilket leder till att den stora så kallade tryckhållaren, en av reaktorns viktigaste delar, torrkokar och når 1 000 grader på en minut i avsaknad av kylvatten.

Skadorna som orsakas tar sju månader att reparera. Arbetet pågår mer eller mindre dygnet runt och involverar 300 personer som ibland riskerar att exponeras för höga strålningsnivåer. Kostnaden blir mer än 150 miljoner kronor, produktionsbortfallet oräknat.

Incidenten rapporteras först inte på ett korrekt sätt till Strålsäkerhetsmyndigheten, vilket får det att framstå som att Ringhals har en bättre säkerhetskultur än vad som är fallet. Även en annan incident där en ståldörr lämnats öppen med risk för radioaktivt läckage har rapporterats med en lägre incidentnivå än vad som är regel.

När Strålsäkerhetsmyndigheten upptäcker hanteringen sänks anläggningens säkerhetsbetyg till den näst lägsta nivån, där nästa steg hade inneburit att den hade tagits ur drift.

Uppgifterna nådde allmänheten först genom en granskning publicerad i P4 Göteborg i december 2023, gjord som ett examensprojekt av fem studenter vid JMG. För sin granskning vann de studentspaden på Grävseminariet i Gävle i mars.

– Det är jättekul, det känns som att man har fått en raketskjuts om inte annat. Men det gäller ändå att fortsätta leverera. Man kan inte leva för länge på gamla meriter, vilket det nästan känns som nu, säger Peter Karlberg, en av vinnarna.

Scoop når honom och kurskamraten Noam Bertling på telefon för en intervju om tävlingsvinsten. I granskningen deltog även Elin Dahlström, Tove Mattsson och Laura Vandelin. Alla befinner sig på olika orter och gör praktik.

– Det känns i nuläget svårt att veta exakt vad man får ut av detta förutom alla ryggdunkar hittills. Men det är klart att det är skitkul, säger Noam Bertling.

I dagarna har de fått veta att granskningen även vinner Publicistklubben Västras pris för bästa JMG-gräv.

– Man kan anta att det hjälper en lite. Samtidigt ska vi ut på den här arbetsmarknaden där vi förbereds för att göra hundår och vi vet inte om vi kommer att ha säkra anställningar på ganska lång tid.

Är det en dörröppnare att komma med de här priserna i ryggsäcken eller blir det bara tufft att leva upp till en massa förväntningar?

– Det beror kanske på hur mycket man skryter med det i sitt CV, säger Noam Bertling.

– Lite hjälper det kanske. Man har ändå satt en ganska hög ribba när det gäller granskningar och nu måste man leverera någonting bättre eller vassare, säger Peter Karlberg.

Hur fick ni P4 Göteborg att nappa på ert projekt?

– Vi hade tur eftersom Tove Mattsson i gruppen under tiden jobbade på Sveriges Radio. Hon kunde dela med sig av vad vi visste och så kunde vi forma det utifrån det. Vi hade dem ganska snabbt på tråden, säger Peter Karlberg.

– Sedan var vi ändå tvungna att sälja in det. Vi hade aldrig gjort någon enorm grej i ljud, framförallt inte en granskning som var så här stor. Att vi fick med dem var bra, för då kunde de hjälpa oss, berättar Noam Bertling.

Foto: Markus Dahlberg

Vinnarna, från vänster: Tove Matsson, Elin Dahlström, Laura Vandelin, Peter Karlberg och Noam Bertling.

När studenterna kom till Sveriges Radio hade de redan skaffat fram mycket material, bland annat handlingar de hade begärt ut från Strålsäkerhetsmyndigheten. De hade också gjort en databas över sitt material. P4 Göteborgs producent Eskil Lundgren bidrog med tips på hur de skulle lägga upp berättandet och vilket urval de skulle göra.

Utöver det hade de stöd och hjälp av handledaren Kicki Hultin på JMG, som även är sammankallade för Guldspadejuryn. Här ska nämnas att juryn har strikta jävsregler. Som verksam vid en utbildning deltar Kicki Hultin inte alls i processen när det gäller studentspaden.

– Jävsfrågan är ständigt närvarande i juryn och vi är stenhårda mot oss själva. Det var en total överraskning för mig att resten av juryn hade valt det bidraget, säger Kicki Hultin till Scoop i en separat intervju.

Men åter till vinnarna. Hur gick grävet egentligen till?

– Vi började egentligen inte med stoppet på Ringhals, utan hade fått tips om att rutinerna fungerade ganska dåligt där. Eftersom vi kände till stoppen blev vi nyfikna på att titta närmare på dem. Det var något som inte bara hade skett en gång, men den allvarligaste konsekvensen var det här stora stoppet under sommaren, säger Peter Karlberg.

Studenterna misstänkte att det fanns generella problem på Ringhals eftersom driftstörningarna var återkommande. Där tycker de att de nådde fram och avslöjade vad de beskriver som bristfälliga rutiner och en bristande säkerhetskultur. De ville också lyfta fram hur problemen drabbar medarbetarna.

– Det var ett ganska hett ämne, men man hade mest skrivit om det på ett ekonomiskt och politiskt plan. Vi ville få in människan i det, för det var klart att det var några stackars arbetstagare som hade hamnat i en jobbig situation. Då ville vi lyfta fram det, och försöka få fram mer än vad någon presskontakt säger till media, säger Noam Bertling.

I efterhand känner de att de bara har skrapat på ytan och att det kan finnas mer att undersöka på Ringhals. Men kanske inte specifikt för att det är ett kärnkraftverk utan för att det alltid är värt att undersöka hur en större arbetsplats fungerar.

Att göra ett jobb om utmaningar inom kärnkraften är trots allt speciellt. Många har starka åsikter som färgar hur de uttrycker sig. Studenterna ville undvika att hamna i det politiska minfältet och försökte därför välja experter som inte varit så framträdande i kärnenergidebatten.

– Det är ett hett ämne, komplext och politiskt. Vi ville göra den här granskningen apolitisk, lyfta fram vad som hade hänt och inte framföra något slags kritik mer än det, säger Noam Bertling.

Har jobbet påverkat er egen syn på kärnkraftens säkerhet?

– Det är läskigt att läsa incidentrapporter, men jag skulle inte säga att jag har förändrats särskilt mycket, eller min inställning till svensk kärnkraft, säger Noam Bertling.

– Jag kan varken säga bu eller bä till kärnkraftverk, men det man kan säga är att det inte har funkat bra här. Det var viktigt att det inte skulle bli en politisk grej, vi diskuterade aldrig för eller emot kärnkraft utan vi tittade bara på en arbetsplats som inte har fungerat så bra, säger Peter Karlberg.

Pratas det tillräckligt om säkerhet i kärnkraftsdebatten?

– Om det diskuteras tillräckligt är jag inte rätt person att avgöra, men jag tycker att det är ett ämne som bör diskuteras eftersom det är en central del i kärnkraften. Ofta handlar det om elpriser och om att vinna enkla politiska poäng, säger Noam Bertling.

De vet inte om granskningen i sig har bidragit till att förbättra rutinerna på Ringhals eller andra kärnkraftverk. Det är ingenting som har kommunicerats utåt. Men själva tycker de att de har utvecklats som journalister av att göra den.

– I och med att det var första gången vi gjorde en sådan här grej var det allt från att bemöta medelålders män i maktpositioner till hur man hanterar stora mängder data och handlingar till hur man bygger en story runt stora skeenden, säger Noam Bertling.

– Vi fick också läsa på mycket och till slut hittar man djävulen i detaljerna. Sverige är tacksamt på det sättet att allting dokumenteras. I det finns godbitar som bara åker igenom systemet, men som man kan sätta i ett sammanhang och då förstå vad som pågår, säger Peter Karlberg.

Arbetsmarknaden för journalister är svajig just nu. Kommer ni att få jobb efter utbildningen?

– Nej, haha, skrattar Peter Karlberg. Jag kan skratta, men det finns något allvarligt i det. Man kan visserligen alltid göra någonting annat, man dör ju inte om man inte får jobba som journalist.

– Jag vill gärna vara journalist. Det är jättekul och spännande. Man lär sig saker hela tiden, känns det som. Alla pratar om att de vill ha in unga reportrar med nya perspektiv men man får också höra att man är utan erfarenhet och att de kanske inte ens kan erbjuda ett vikariat. Det är extremt frustrerande, säger Noam Bertling.