Guldspaden

Wallraff i antivaccinrörelsen

Guldspaden i klassen Etermedia riks dokumentär gick i år till SVT:s ”Vaccinkrigarna”, ett wallraffreportage inifrån en rörelse som fått stor aktualitet i och med pandemin. Scoop talade nyligen med reportern Malin Olofsson om hur det var att arbeta med dold kamera bland vaccinmotståndarna.

Kolbjörn Guwallius

Text och foto

Antivaccinationsrörelsen har varit på tapeten under coronapandemin. Redan innan något av vaccinen var färdigt uppmärksammades påståenden om att ”vaccinet” skulle innehålla ett diffust beskrivet chip som, injicerat i kroppen, skulle underlätta för en dold, global maktelit att kontrollera jordens befolkning. Efter vaccinationerna har flera personer försökt sprida desinformation om det påstådda chipet genom att hävda att de har kunnat fästa magneter vid injektionsstället.

Själva sjukdomen covid-19 påstods spridas genom att viruset sändes ut via de nya 5G-masterna som hade börjat monteras ungefär samtidigt, medan andra hävdade att strålningen från 5G-masterna försvagade immunförsvaret. I Storbritannien saboterades flera mobilmaster av personer som jagats upp av konspirationsteorierna.

Men konspirationsteorier om sjukdomar och botemedel mot dem är ingenting nytt. I decennier har vaccinskeptiker larmat om påstådda faror med vaccin mot alla möjliga sjukdomar, drivna av teorier om en global maktelit och forskning som de menar har tystats ner när den i själva verket har avfärdats som undermålig eller helt felaktig.

För Malin Olofsson, frilansjournalist för SVT med bakgrund på Sveriges Radio, väcktes intresset för antivaccinationsrörelsen när hon flyttade till Berlin med sin nyfödde son 2016, ungefär i samma veva som ett stort mässlingsutbrott ägde rum i staden och ett barn hade dött. Det förvånade många att en europeisk metropol befolkad av upplysta människor också rymde en så stor andel vaccinmotståndare att vaccinationsgraden kunde sjunka till punkten som möjliggjorde ett utbrott.

Samtidigt var Malin Olofssons son för liten för att få en spruta, vilket gjorde henne orolig. Skulle han bli sjuk?

– Det är jätteintressant med de här lite nyare strukturerna. Den gammeldags, traditionella journalistiken greppar inte riktigt det, vi måste kunna hitta vägar för att granska den här nya typen av makthavare, säger Malin Olofsson.

En tid senare började hon och kollegan Anna Nordbeck göra research kring vaccinmotståndet för att ta reda på dess utbredning i Sverige. De fann snabbt en värld av oro och konspirationsteorier. Båda två har haft lika stor del i dokumentärprojektet som resulterade i Dokument inifrån-serien ”Vaccinkrigarna”, som fått en guldspade för ”Etermedia riks dokumentär” (dock efter att denna artikel skrevs/red) och nominerats till Kristallen för ”årets granskning”. 

– Det var jättebra att vi var två producenter då projektet växte och det var väldigt många olika inspelningar både i Sverige och utomlands, samtidigt som vi också hade tre klippare som satt med det inspelade materialet långt innan vi hade gjort de sista intervjuerna. Dessutom blev jag gravid igen mitt i alltihop, säger Malin Olofsson.

Produktionen påbörjades i januari 2019 och tog ett och ett halvt år. Mot slutet av inspelningarna började det talas om ett nytt virus som såg ut att spridas snabbt över världen: sars-cov-2. Dokumentärserien klipptes under coronapandemins första år och sändes i december 2020.

– Vi hade förstås ingen aning om att det skulle komma en pandemi, så det blev en otroligt märklig tajming sen. När min bebis kom mitt i allt och det blev lite förskjutet blev det ännu bättre tajming. Det var väldigt märkligt, men så klart superintressant. Vi hade ju lätt kunnat fortsätta med coronavaccinen. Nu blev det bara som en liten blänkare.

En av centralgestalterna inom antivaccinationsrörelsen i Norden, som Scoop valt att kalla ”Karin”, hade efter flera medieframträdanden gjort klart att hon inte litade på journalister då de hade en ”uppenbar agenda”. Malin Olofsson, Anna Nordbeck och deras redaktion bestämde sig för att kontakta henne under förespeglingen att de gjorde en oberoende vaccinkritisk dokumentär.

Metoden att wallraffa och infiltrera antivaccinationsrörelsen hade de bestämt sig för redan när de undersökte hur den kommunicerade. För att kunna ta del av den delvis ganska slutna världen skapade de fiktiva Facebookprofiler och gick med i vaccinkritiska grupper.

Malin Olofsson lät sin graviditet bli en del av granskningen.

– Jag tog rollen som undrande mamma och hade det som bakgrundshistoria när vi kontaktade olika personer, säger hon.

”Det for genom huvudet vad man skulle säga, eller om någon skulle känna på min jättemage med bebisen där jag också hade fäst den dolda kameran.”

Malin Olofsson

Valet att wallraffa var lika svårt som det blev självklart.

– Vi hade en jättediskussion om metoden. Hur skulle vi kunna belysa ämnet och hur skulle vi göra för att komma det nära och hitta en förståelse utan att klumpa ihop dem till en grupp? Vi ville förstå individerna, de personliga drivkrafterna och målen. Samtidigt ville vi inte missbruka metoden utan bara använda den när den behövdes.

För wallraffmetoden är kontroversiell. Samtidigt som den ofta hyllas när den används står den i strid med flera av de yrkesetiska reglerna för journalister: man ska upplysa intervjupersoner om vad som är avsett för publicering, tillmötesgå rimliga önskemål om att få veta hur och var uttalanden återges, endast använda dold kamera i undantag. Sådana regler kan vara svåra att följa till punkt och pricka för den som wallraffar.

– Man känner så klart ett ansvar. En viktig bit för att vi skulle kunna rättfärdiga metoden är att ”Karin” är en makthavare och frontfigur i den här rörelsen. Då anser vi att det finns en rätt att granska henne, för det hon gör kan ha stor påverkan på barns liv. Men vi var jättenoga med att hennes barn aldrig fick synas och att vi skulle träffa familjen så lite som möjligt. Vi tog henne till andra ställen för de flesta av intervjuerna.

När makthavarna inte längre är de traditionella krävs nya former av ställningstaganden. De som granskas är varken folkvalda eller sitter på högavlönade ansvarspositioner utan har sin makt tack vare en gräsrotsrörelse och dess genomslag.

– För mig själv som journalist känner jag att det är en knölig fråga. Men vi måste kunna göra granskningar av det här slaget. De är en maktfaktor som spelar roll för samhället. Det är jätteintressant med de här lite nyare strukturerna. Den gammeldags, traditionella journalistiken greppar inte riktigt det, vi måste kunna hitta vägar för att granska den här nya typen av makthavare.

Att gå under cover var inte helt enkelt. Malin Olofsson använde sitt eget efternamn och ett mellannamn till granskningen. På så sätt kunde hon visa legitimation om det krävdes och hon kunde märka sitt bagage vid resor på ett trovärdigt och säkert sätt. Samtidigt blev hon sårbar genom att inte fejka hela sin identitet.

– Det var besvärligt. Jag hade tur med att det på många sätt är en analog rörelse. Om jag skulle betala för någonting på ett seminarium kunde jag säga att jag inte litar på banksystemet och därför ville betala kontant. Om jag hade swishat hade ju alla korrekta uppgifter kommit. Det är ett dilemma i dag för hur man bygger en falsk profil, det är knappt möjligt.

Hennes falska Facebookprofil byggdes upp under lång tid för att ge en solid bild av en brödbakande hemmamamma som var angelägen om sina barns hälsa. Många av de första kontakterna med rörelsen togs av reportern Emelie Simmons, som inte hade en bakgrund inom public service och därför inte löpte samma risk att bli igenkänd.

Samtidigt fanns oron där hela tiden. Världen är liten, kanske skulle till exempel någon på det större barnets förskola känna igen Malin Olofsson.

– Det är klart att man skulle kunna träffa på någon man har träffat där i något annat sammanhang. När Anna och Emelie var i USA hade de vissa dilemman kring att det var så många andra journalister på de arrangemangen. De hamnade på många bilder hos andra mediebolag, så risken att någon annan journalist skulle avslöja oss fanns också.

Men det hände aldrig?

– Nej, det hände aldrig någonting. Men det är ändå svårt att hålla sig till rollen. Man skulle ha behövt en skådespelarutbildning. Men på något sätt gick det, jag skulle ju ändå vara en nyfiken mamma.

Funderade du på om de kanske skulle kolla upp er efter hand och plötsligt ställa er till svars?

– Ja. Det for genom huvudet vad man skulle säga, eller om någon skulle känna på min jättemage med bebisen där jag också hade fäst den dolda kameran. Tanken fanns på att någon skulle börja dra i mina sladdar och hur jag skulle kunna säga att jag helst behåller bebisen för mig själv innan de hann känna efter.

Vid inspelningarna i Sverige låtsades de att Emelie Simmons var producent för en alternativ filmproduktion. Därför kunde de använda en proffskamera större delen av tiden, vilket underlättade. Malin Olofsson tror att tittarna hade haft svårt att orka tre timmar dokumentärfilm gjord med dold kamera. I sin roll som den verkliga producenten kunde Malin Olofsson ibland gömma sig på en toalett och skicka meddelanden till de andra medarbetarna för att göra justeringar i upplägget under pågående
inspelning.

Det måste bli många svåra val och det känns som att man bara har en chans att lyckas när man wallraffar?

– Ja. Det gick ofantligt mycket tid till planering, ska man göra ett wallraff måste man bada i tid, för man måste ha hela historien klar och man måste veta exakt vad man ska använda den här ändå grova metoden till. Allt handlar om att bygga upp relationer över en längre tid så att nyanser och detaljer träder fram. Det är först då vi kan göra en mer komplex berättelse. Det var viktigt att vi verkligen hann känna av stämningar och även själva bli utsatta för vaccinmotståndarnas metoder. Men det är väldigt kreativt när man tänker fritt.

När ”Karin” tror att kameran är avstängd berättar hon att hon tror att ”makteliten” varken vaccinerar sina barn eller sig själva. Men Malin Olofssons dolda kamera får med även detta. ”De förstår ju vad det handlar om”, säger aktivisten: världens befolkning ska reduceras och vaccinering är en effektiv metod för det, den ovaccinerade makteliten kan då bestämma över följsamma, ”mer eller mindre handikappade” invånare. Den där makteliten styr hela världen i hemlighet och det kallas för ”new world order”.

Konspirationsteorin är antisemitisk. ”Sanningen om Förintelsen är mycket grymmare än själva förintelsesagan”, säger ”Karin” efter att hon har sett en fyra timmar lång ”dokumentär” där det hävdas att Förintelsen är påhittad för att gynna judiska intressen. ”Det är judarna som är makteliten i världen”, säger hon. Men tron på de grövsta konspirationsteorierna berättar hon aldrig om när hon föreläser.

– När vi förstod att det fanns en sidodialog som var spännande, när ”Karin” trodde att vi inte filmade och började prata om sin syn på fakta, blev det ett sidospår med den dolda kameran. Det utvecklades parallellt.

För sina uttalanden inom antivaccinationsrörelsen har ”Karin” utsetts till ”årets förvillare 2020” av föreningen Vetenskap och folkbildning.

Efter att programmen sändes har Malin Olofsson förstått att många föräldrar har uppskattat granskningen. Några konkreta hot från antivaccinationsrörelsen har de inte tagit emot, men de har förstått att ”Karin” använder dem som avskräckande exempel när det gäller hur hennes följare bör se på journalister.

malin o02

Fakta/Malin Olofsson

Yrke: Journalist
Familj: Man och barn
Bor: Malmö
Har gjort tidigare: Vaccinkrigarna är fjärde filmen för Dokument inifrån, SVT.
Tidigare anställd på Sveriges Radio Ekot och granskade under flera år matindustrin som ledde till radioserien och boken Matens pris tillsammans med Ekots Daniel Öhman. Fick bland annat stora journalistpriset för den produktionen.

Senaste Numret

Prenumerera eller beställ lösnummer

omslag nr 4

Global Investigative Journalism Conference i Göteborg får stor plats även i detta nummer, med bland annat en matig genomgång av de bästa handfasta tipsen som lärdes ut på konferensen.

Läs även om SvD:s Spotifygräv, oligarken som äger en av Sundsvalls största fabriker och journalisterna som jagar en hundplågare i Malmö.

Ute vid lucia.

Beställ här