Inrikes

De har arbetarnas villkor i fokus

Fackförbundspressen intar en särställning genom sin inriktning på arbetsvillkor. Med 500 000 i upplaga är Kommunalarbetaren en jätte inom tryckta nyhetsmedier. Scoop träffade reportern Mira Hjort som tillsammans med kollegan Karl Martinsson på Arbetet grävt djupt i ett privat hemtjänstbolag.

Daniel Wiklander

Text och foto

Under hösten belönades ett samarbete mellan Kommunalarbetaren och Arbetet för årets avslöjande på Fackförbundspressens dag. Det var Mira Hjorts och Karl Martinssons reportageserie om hemtjänstbolaget Enklare vardag som tog hem priset, i konkurrens med bland andra Johan Fyrk på Byggnadsarbetaren

Enklare vardag, som bedrivit hemtjänst i kommuner i Stockholmsområdet, har varit en persisk affär. Det finns en stor efterfrågan på extra goda kunskaper inom specifika språk och kulturer inom äldreomsorgen – dels för att invandrade äldre kan tappa svenskan när de börjar drabbas av demens, och dels för att det helt enkelt ger en större trygghet att tas om hand i vardagen av någon som förstår även outtalade behov och önskemål som hänger ihop med den kultur man vuxit upp i.

Mira Hjort, Kommunalarbetaren, och Karl Martinsson, Arbetet.

Iranier har rest till Sverige för att arbeta hos Enklare vardag, och detta har på grund av de svenska reglerna för arbetskraftsinvandring gett bolaget stor makt över sina anställda. Arbetsgivaren garanterar arbetstillståndet, och utan arbetstillstånd måste den invandrade lämna landet.

Enligt reportageserien i Kommunalarbetaren och Arbetet har Enklare vardag utnyttjat detta faktum på en rad vis. 

”Slavliknande villkor” slås fast redan i rubriken. ”Enklare Vardag ägnar sig åt ett omfattande och systematiskt utnyttjande av sin personal”, konstaterar man inne i artikeln. Många timmar oavlönad övertid, löner på nära hälften av vad kollektivavtalet stipulerar – för Enklare vardag har faktiskt ett sådant. Och då är hemtjänstpersonal knappast en grupp med höga löner. För att uttrycka sig försiktigt.

Den som klagade hotades med indraget arbetstillstånd och att tvingas resa tillbaka till Iran. De båda tidningarna kan också berätta att anställda tvingades skriva under odaterade uppsägningspapper, vilket möjliggör omedelbar uppsägning. 

Avlöjandena – det handlar även om en rad andra former av fusk som mer rör bolagets ersättningar  än behandlingen av de anställda – bidrog till att flera kommuner sade upp avtalen och att Ivo sedan nekade bolaget tillstånd, vilket inneburit att det nu i stort sett fasats ut från hemtjänsten. 

– Det är en brottsutsatt bransch, säger Mira Hjort från Kommunalarbetaren när Scoop träffar henne och Karl Martinsson på ett fik i centrala Stockholm, runt hörnet från de kvarter där en stor del av den svenska fackförbundspressen är koncentrerad ett stenkast från LO-borgen.

Mira Hjort har granskat fusk inom hemtjänst tidigare, bland annat i Södertälje där mycket av det fiffel som uppdagas på andra håll verkar ha prövats först. 

– Det är inte så konstigt, det finns pengar att hämta, fortsätter hon. Och då kommer det att vara kriminella som vill hämta pengar där. Tillfället gör tjuven också, tänker jag. Alla kanske inte har tänkt det från början, men så upptäcker man att möjligheten finns.

– För sju år sedan var jag med och avslöjade fusket i Södertälje. Det var en bärande del där att det var äldre som inte behövde hemtjänst, eller som fick mer än vad de behövde. Och då är alla med på upplägget. Och då behöver ingen utföra den tjänsten, och det blir lurendrejeriet helt enkelt, att man säger att man utfört hemtjänst. Men då är det inte någon som far illa, de behövde inte den helt enkelt. Vi fick ganska bra indikationer på det, så därför kunde vi skriva det. Men så kan det helt enkelt vara, att brukaren också är med på det.

– Det är svårt att kontrollera hemtjänst, säger Karl Martinsson från Arbetet. Det pågår inne i folks hem, det finns ingen som har tillträde där. Det var någon som uttryckte att det inte går att stå och spionera utanför dörren. För det är ju egentligen det som krävs om man ska lista ut att en person inte är där den har sagt att den är. Då måste man ju ha människor som står och tittar vem som går in genom porten. Det är ju ganska resurskrävande. 

Kan man tänka sig att det finns andra företag som flyger under radarn för att de inte är riktigt lika giriga?

– Det finns en massa företag som flyger under radarn, säger Karl Martinsson.

– Det gör det verkligen, fyller Mira Hjort i. Sedan är det några som har åkt ut i Ivos tillståndsgranskningar nu. Så en del av dem har rensats ut, men ja, det gör det. Jag har genom åren fått tips på många som vi inte alltid har haft resurser att kolla. Men ja, det finns absolut företag som flyger under radarn.

Enklare vardag har även låtit anhöriga ta hand om äldre, något som ofta inte är tillåtet i hemtjänsten. Anledningen är – trots att det vore i linje med efterfrågan på språklig och kulturell spetskompetens – problemen med att dels garantera att brukaren faktiskt får den omsorg hen behöver, och dels att ett hemtjänstbolag inte ska kunna få ut ersättning för omsorg som inte utförs. 

– Det finns inget incitament att säga att nu är vårdbehovet mindre, säger Mira Hjort. Och det är svårt för brukaren att säga att ”nu har inte jag fått hjälp”. 

Efter härvan i Södertälje började många kommuner förbjuda anhöriganställda. 

– Man såg även att tanken med att det ska vara utbildad personal som kan svenska blir svårare att uppfylla om man har ett sådant system. I Sverige vill vi att det ska vara en professionell verksamhet. Sedan kan en anhörig vara utbildad också.

Man försöker på olika vis kringgå förbudet.

– Och då blir det en massa annat fusk som följd av det, för att ändå lyckas fixa anhöriganställda, säger Karl Martinsson. Man måste fixa svarta pengar för att betala de anhöriganställda. Och för att få fram dem måste man låta andra skrivas att de jobbar där fastän det är de anhöriganställda. Så det är en massa följdfusk på grund av den här efterfrågan som är förbjuden. 

Hur är det att komma in i en sådan här miljö där alla tillhör en etnisk grupp?

– Det har sina utmaningar, säger Mira Hjort. Dels så kan inte alla svenska. Vi fick använda tolk ibland.

– Det har också sina utmaningar, att man måste se till att det är en tolk som personen litar på, säger Karl Martinsson. Det kan vara så att alla känner alla. 

– Vi använde professionell tolk en gång. Annars hade vi andra personer som kunde både persiska och svenska, säger Mira Hjort. Så det är ett problem. 

Ett annat problem är att när man skriver om personer som är i Sverige på arbetstillstånd kan avslöjandet som handlar om att de utnyttjas leda till att de inte får vara kvar i landet. 

– Det blev väldigt aktualiserat med det vi höll på med, och jag kontaktade faktiskt en jurist som jobbar med de här frågorna för att rådfråga, säger Mira Hjort. Man ska ju kunna byta företag på sitt arbetstillstånd. 

– Samtidigt är vi konsekvensneutrala, vi kan inte låta bli att avslöja någonting av den anledningen, men det är ju klart att det är en etisk stress.  

– Jag tror det är viktigt att spela med öppna kort, att vi gör det klart för dem, säger Karl Martinsson. Jag upplevde det som att alla fattade att pajar vi totalt för det här företaget så finns det en risk att de förlorar sitt jobb och då kan man förlora sitt arbetstillstånd. Och de var så trötta på det att de var beredda att ta risken.

– Fast det var ju dem vi träffade, invänder Mira Hjort. Det jobbade andra människor där som vi aldrig har träffat, och vi kan ju mycket väl ha gjort att folk fått åka från Sverige. Det är något man måste förhålla sig till.

Det fanns en oro att ledningen skulle få reda på att de arbetade med reportaget och vidta motåtgärder mot dem de kunde misstänka var källorna. Men sekretessen höll på alla håll. 

– Jag tror inte vår granskning hade kommit till ledningens kännedom förrän vi faktiskt konfronterade den, säger Karl Martinsson. Men det var en nervositet hela tiden att vi skulle bli påkomna och att det skulle bli press på våra källor på något sätt under resans gång, innan vi fick ut någonting, och att de skulle börja ta tillbaka saker. 

Vd:n fick några dagar på sig att förklara sig. 

– Det var de av våra källor som blev väldigt förbannade över det och sade att nu hinner hon ju städa undan, säger Mira Hjort. 

– Men vi sade till dem att det är så allvarliga anklagelser att hon måste få tid att bemöta dem.

Om Mira Hjort är något av en veteran på området har Karl Martinsson lärt sig desto mer av att arbeta med reportaget om Enklare vardag. 

– Jag har lärt mig jättemycket om hemtjänstfusk, säger han. 


”Det är bara i våra tidningar som arbetare hörs och är huvudpersoner.”

Mira Hjort

Tillsammans med Mira Hjort gjorde han två stora kartläggningar där de kollade alla namn på personer som hade hemtjänstbolag och personlig assistansbolag. Med hjälp av söktjänsten Acta Publica, som gör det möjligt att bland annat se vilka domar en person har på sig, granskade de alla namn de samlat på sig.

– Och så dök den här grejen upp, säger Karl Martinsson. Så på hela den här resan på två–tre månader när vi höll på med tre större jobb så har jag lärt mig en helt ny värld. 

– Kommunal har i åratal hört om Enklare vardag och haft folk som har träffat dem och velat ha hjälp, säger Mira Hjort. Men de har inte kunnat hjälpa dem, för att de har inte vågat driva det. Facket blir bakbundna i det här, de hör om en massa företag och träffar medlemmar som också visar bevis på konstigheter, men vad ska de göra? De kan ju inte gå emot medlemmen, utan den anställde måste vilja driva det själv. Och många vill inte det av helt förklarliga skäl. 

– Enklare vardag har kollektivavtal, säger Karl Martinsson. Det behöver man inte ha för att ha hemtjänst, men det har de, och på ytan ser det väldigt bra ut. De trycker väldigt mycket på att de har högsta kreditvärdighet och att de har jättebra betyg i nöjd kundundersökningar. Och vi har inte kollat alls på brukarna, om de har haft det dåligt eller bra. Utan det har bara varit arbetsmiljön. 

– Den oerhörda naiviteten hos kommunerna har blivit tydligare för mig, säger Mira Hjort. När det här hände i Södertälje 2013 och ledde till en av Sveriges största rättegångar någonsin som handlade om hemtjänstfusk, så föreläste Södertälje för andra kommuner om hur man kan skydda sig. Och sedan sitter man sju år senare och pratar med kommunpolitiker och kommuntjänstemän som säger att vi kan inte slänga ut ett företag bara för att det har gjort någonting fel i en annan kommun. Och så säger de att ”vi kan inte utgå från att folk har fuskat”. Och det kan man verkligen fråga sig – varför inte då? Varför skriver man inte avtal som tar höjd för det? Det tycker jag är fascinerande. Det blev tydligare för mig med det här jobbet, att det fortfarande är den naiviteten.

Hon berättar att Upplands Väsbys socialchef väldigt klart och tydligt sade att de vet att det förekommer organiserad brottslighet i hemtjänsten.

– Om man nu vet det så är det märkligt för mig varför man inte tar höjd för det när man tecknar avtal.

Det här att reportagen på olika vis har bäring på invandringsdebatten, vad tänker ni om det?

– Det är mer flagranta utnyttjanden och fusk just för att det är människor som är väldigt långt ned på samhällsstegen, säger Mira Hjort. Antingen att man är här på arbetstillstånd eller att de är papperslösa, eller att de bara har väldigt svag förankring på arbetsmarknaden. Man kanske inte skulle få jobb på ett seriöst ställe för att ens svenska inte är tillräckligt bra. 

– Jag tror att det finns en trend kring den typen av reportage, säger Karl Martinsson. Jag vet inte vad det beror på, om det är en samhällsdiskussion om migration, eller om det är att det blivit värre eller om folk fått upp ögonen för det.  

– När det gäller hemtjänsten är det mindre uppmärksammat för att det är gamla människor som inte har en röst som tar del av tjänsten, och det är människor med låg status som jobbar i den. Men sedan tänker jag att det är systemet med arbetstillstånd, som inte är så gammalt heller, som har en stor del i det också. Det kanske måste gå ett antal år innan man ser mönstren i hur det används. 

– Det kanske finns en diskussion i samhället som inte funnits tidigare, säger Karl Martinsson. Socialdemokraterna kanske aldrig har varit positiva till arbetskraftsinvandringslagstiftningen från 2008, men de är betydligt öppnare nu med att de vill ändra på den.

De båda reportrarna vill gärna framhålla den speciella resurs som fackförbundspressen är inom journalistiken. 

 – ”Vanlig” media har ju dragit ner på sin arbetsmarknadsbevakning under många år, så då blir behovet större, säger Mira Hjort. Det är bara i våra tidningar som arbetare hörs och är huvudpersoner. Det är jätteviktigt. 

– Om andra medier gör reportage om fuskande hemtjänstföretag är det sannolikt vanvård som är i fokus, och det är ett viktigt ämne också så klart, säger Karl Martinsson. Men det är i stort sett bara i våra tidningar som personalens arbetsvillkor skulle vara i fokus. 

De sju fackförbundstidningarna med redaktioner i samma hus på Norrmalm i Stockholm har tillsammans något man kallar grävstödet. 

– Om en mindre tidning har en bra grej, men inte vet hur de ska gå vidare så kan de kalla in grävstödet och få tips och råd och bollning, säger Karl Martinsson. Det är alltid bra att få bolla med någon, även på en större redaktion.

Denna artikel publicerades för första gången i Scoop nr 4 2020.

Senaste Numret

Prenumerera eller beställ lösnummer

Omslag

Anna Gullbergs undersökande reportage i Expressen handlar minst lika mycket om att få människors förtroende som om att läsa förundersökningar. Även Diamant Salihus skildring av gängkriget i Rinkeby bygger på att han fått människor att öppna sig och berätta.
Läs även om illegala vapen, sektledare och wallraff i antivaccinrörelsen!

Beställ här