HD–beslut stoppar rättsdatabaser

Uppdaterad 26 februari 2025.

HD gör bedömningen att dess verksamhet står i strid med dataskyddsförordningen (gdpr). ”Ett fullständigt register över fällande domar i brottmål får föras endast under kontroll av en myndighet”, står det i beslutet.

Domstolen har samtidigt fattat ett likartat beslut gällande rättsdatabasen Trobar.

Högsta domstolen var inte enig. Av sju justitieråd uttryckte tre skiljaktig mening, vilket innebär att avgörande fälldes med en enda rösts övervikt. Eftersom beslutet är prejudicerande lär det innebära slutet för samtliga liknande tjänster.

Beslutet rycker effektivt undan mattan för Acta Publica, en betaltjänst som används av många redaktioner och frilansjournalister. Via tjänsten kan kan man snabbt få reda på om en person är dömd för något utan att vända sig till varje enskild domstol och efterfråga eventuella handlingar, man kan se vilka personer som förekommer i samma fall och på så vis komma vidare i granskningar av nätverk och man kan söka på historiska domar långt tillbaka.

Siren kommer som nyhetsbyrå fortfarande att kunna begära ut och lagra uppgifter om lagöverträdelser och skriva artiklar utifrån materialet, men de kommer bara att få ut domarna omaskerade med förbehållet att de inte lämnar råmaterialet vidare till tredje part. För domstolen spelar det ingen roll att tjänsten enbart vänder sig till betalande kunder med avtal och att syftet är journalistiskt.

Scoop har tidigare skrivit om en föreslagen grundlagsändring som skulle hota tillgången till rättsdatabaser som används journalistiskt. Men redan nu sätter alltså HD ner foten i frågan och konstaterar att databaserna står i strid med dataskyddsförordningen (gdpr).

Rättsdatabaserna förbjuds inte helt i och med beslutet, men de riskerar att bli obrukbara.

HD:s beslut tar upp att svensk grundlag när det gäller tryckfrihet, yttrandefrihet och offentlighetsprincipen står över gdpr. Men när en ”betydande mängd personuppgifter rörande lagöverträdelser” sammanställs i en sökbar databas och görs tillgängliga för andra än den som begärt ut uppgifterna från en myndighet undergrävs det skydd som dataskyddsförordningen är tänkt att ge, resonerar domstolen.

På Integritetsskyddsmyndigheten ser man positivt på besluten.

– Vi välkomnar de här två besluten från Högsta domstolen. De innebär att integritetsskyddet stärks och att det skapas klarhet i en fråga som varit under diskussion lång tid, säger IMY:s generaldirektör Eric Leijonram i ett pressmeddelande.

Justitieråden Henrik Jermsten och Thomas Bull (som den 1 mars tillträder som justitiekansler) som deltagit i beslutet anför skiljaktig mening och skriver att Sirens behandling av personuppgifter inte omfattas av dataskyddsförordningens bestämmelser eftersom den har journalistiska ändamål och därmed ska undantas.

– Vår bedömning är att unionsrätten tillåter undantag från reglerna i dataskyddsförordningen. De undantag som Sverige har genom vår grundlagsreglering i TF och YGL är förenliga med unionsrättens krav. Det innebär att det inte finns något hinder mot att lämna ut uppgifter till Siren eftersom det inte står i strid med dataskyddsförordningen att göra det, säger Thomas Bull.

Vilka blir konsekvenserna för journalistiken av beslutet?

– Jag tycker det är svårt att överblicka. Det kan vara så att de blir ganska små. Högsta domstolen säger att man ska lämna ut de här uppgifterna, men med förbehåll. Det kan innebära att de som vill begära ut uppgifter på det här sättet och sedan använda dem måste ägna sig åt att maska materialet så att man rensar det från uppgifter som går att spåra. Men det kräver en massa arbete som lär göra tjänsterna dyrare.

Thomas Bull drar också slutsatsen att möjligheten för journalister att göra snabba slagningar på personer och få fram deras eventuella brottshistorik försvinner.

– Det kommer man inte att kunna göra längre, den typen av journalistik kommer att vara svår eller omöjlig att bedriva. Man kommer väl att komma tillbaka till 1990-talets journalistik helt enkelt, innan de här tjänsterna fanns.

Justitierådet Agneta Bäckström har också anmält skiljaktig mening, men hennes invändning mot beslutet har nästan motsatt karaktär. Hon menar att ett förbehåll inte blir effektivt eftersom det strider mot meddelarfriheten – den som sitter på en uppgift har en grundlagsskyddad rätt att lämna den vidare till massmedia. En sådan tolkning skulle kunna innebära att det inte alls går att göra massuttag av domar.

Journalisten Evalisa Wallin arbetar med podden Krimstad som Bonnier News Local ger ut och har lång erfarenhet som kriminalreporter. Hon är besviken på Högsta domstolens beslut.

– Det känns otroligt tråkigt. Det här är en rättsdatabas som har lett till väldigt mycket intressant journalistik och möjliggjort granskningar som kanske inte annars hade varit möjliga i den tuffa, konkurrensutsatta journalistvärld vi lever i. Det här kommer få konsekvenser för journalistiken.

HD tillåter databaserna så länge personuppgifter maskeras. Vad skulle det innebära om databasen finns kvar men utan personuppgifter?

– Det går att spåra dem ändå genom att gå den längre vägen via myndigheterna, men det försvårar granskning. Acta Publica används till att kartlägga personer men också till att se mönster. Då behöver man kolla på personerna för att till exempel se om de har varit dömda tidigare eller vad de har varit aktuella i tidigare. Det kommer att bli svårare när det är avidentifierat.

Evalisa Wallin tar som exempel att man vill kartlägga en viss typ av brott. Då skulle man fortfarande kunna göra ett urval i Acta Publica, men man kommer inte vidare utan att själv gå till domstol och begära ut samtliga domar. Det skulle kunna handla om tusentals.

– Det skulle vara ett jättejobb att jaga rätt på alla dessa domar och gå igenom dem. Det finns skäl till att man använder Acta Publica och det är för att det går snabbare, smidigare och blir bra journalistik av det.

Även Mathias Ståhle, journalist på Svenska Dagbladet som ofta använder Acta Publica i sitt arbete, ser med oro på konsekvenserna av Högsta domstolens beslut. Nu kommer mycket att förändras till det negativa, tror han.

– Det här är en katastrof för den svenska journalistiken. Det blir inte omöjligt att komma över den här informationen, men inget mediehus har de ekonomiska resurserna att göra samma sak själva. Den här typen av granskningar blir svårare för att inte säga omöjliga att göra.

Han menar att såväl lagstiftningen som HD:s beslut bygger på ett missförstånd om vad tjänsterna är till för. De databaser som vänder sig till journalistisk verksamhet handlar inte om att sprida skvaller utan om att göra journalistiken bättre och mer effektiv.

Skulle databasen vara användbar om den inte innehöll personuppgifter?

– Nej, inte i praktiken. Då kan jag lika gärna begära ut handlingarna själv. Jag skulle fortfarande kunna söka på formuleringar och begrepp i Acta Publica, men många formuleringar återkommer eftersom domar är skriva efter mallar. Sannolikheten att hitta rätt är då oerhört liten, vilket förtar poängen.

En funktion i rättsdatabaserna är att de erbjuder en historik som inte finns hos domstolarna. Fem år efter att en dom meddelats gallras den nämligen ur domstolens diarium och kan då endast hittas i arkivet. Den som vill hitta en dom där behöver veta målnumret eller åtminstone känna till ett snävt datumintervall inom vilket domen ska eftersökas. Någon sökning på person, brottstyp, plats eller annat går inte att göra.

– Sveriges kriminella må jubla över detta. Har de hållit sig under radarn i fem år så är de borta, ingen kommer att få reda på vad de har gjort tidigare om inte en myndighet känner för att berätta det. Det gäller också möjligheten att granska företag, politiker och andra personer i offentliga roller.

Mathias Ståhle ser stor risk för fler inskränkningar i framtiden som hotar journalistiken.

– Vad händer om någon blir arg på en publicering och hävdar att en tidningssajt är att jämställa med en rättsdatabas eftersom innehållet är sökbart? Vari ligger skillnaden om tidningen publicerar namn och bild på en person? Tidningar säljer ju information om personer till betalande kunder precis som databaserna.

Även om målet inte handlar om sökfunktioner på nyhetssajter håller justitierådet Thomas Bull med om att det finns en viss risk för att frågan tas vidare på det området.

– Jag utesluter det i varje fall inte, det finns redan liknande rättsfall från andra länder. Man brukar prata om the right to be forgotten. Det finns människor som har förekommit i tidningars publiceringar och sedan vill ha bort det många år senare för att de upplever att de kränks.

Någon fördröjning när det gäller att få ut domar direkt från domstolarna på grund av ytterligare sekretessprövning lär det inte bli på grund av HD:s beslut, så journalister kan fortsätta läsa domar. Det är bara om det är uppenbart att uttaget av handlingarna handlar om att bygga upp en databas som det blir aktuellt att tillämpa förbehållsprincipen. Men journalister måste göra mer av jobbet manuellt och det i sig kommer att ta längre tid och riskerar att leda till att vissa granskningar uteblir, såväl av tidsbrist som på grund av att vissa sökningar omöjliggörs.

Acta Publicas ansvarige utgivare Mikael Ekman skriver i ett utskick till företagets kunder att den befintliga databasen inte varit föremål för prövning. Därför påverkas inte material som redan är utlämnat till Acta Publica av beslutet. Företag tolkar dessutom beslutet som att det enbart gäller Hovrätten för Övre Norrland, trots att Högsta domstolens beslut är prejudicerande. Beslutet har även rubriken ”prejudikat” på Högsta domstolens webbplats.

Ulf Fahlén, chefredaktör för Siren, säger till Scoop att Högsta domstolens beslut kommer att påverka nyhetsbyråns arbetssätt.

– Vi kommer inte längre att kunna skicka med domarna som ett kontrollerande underlag tillsammans med vår nyhetsutskick. HD skriver uttryckligen att vi fortfarande får skriva ut personuppgifterna i nyhetsutskick. Det är tur, allt annat hade varit en brott mot censurförbudet.

Siren räknar med att alla domstolar kommer att följa efter Hovrätten för Övre Norrland eftersom beslutet är prejudicerande. Kanske kommer även andra myndigheter som Kriminalvården rätta in sig, tror Ulf Fahlén. Något som är säkert är att det blir en stökig period framöver.

Att gårdagens utskick bara nämnde Hovrätten för Övre Norrland berodde på att man bara ville skriva det man faktiskt visste i ögonblicket, ”i förhållande till de braskande rubrikerna”, som Ulf Fahlén uttrycker det. Användarna ska hållas informerade.

Konsekvensen av prejudikatet blir att nyhetsbyråns krimbevakning blir mindre tydlig i förhållande till kunderna – svenska nyhetsmedier.

– Men vi kommer att fortsätta med vår krimbevakning och göra den så tydlig som möjligt.

När det gäller databasen Acta Publica kommer inga nya domar att tillföras där efterhand som domstolar rättar sig efter Högsta domstolens beslut. Däremot kommer befintligt material, som tidigare lämnats ut utan förbehåll att finnas kvar. Om detta säger HD:s dom nämligen ingenting.

– Det jag kan säga i nuläget är att vi tittar på hur vi ska hantera detta. Vi ska fortsätta tillhandahålla en journalistisk researchdatabas.

Siren ser med oro på att fler inskränkningar kan bli aktuella i framtiden. De har ännu inga svar om vad det skulle innebära för verksamheten.

– Det får vi förhålla oss till då. Men vi tycker att den där databasen är väldigt viktig och samhällsnyttig. Vi kommer inte att föregå någonting i den frågan utan vår ambition är att upprätthålla så mycket som möjligt av de här tjänsterna på sätt som är förenligt med gällande rätt.

Ser du en möjlighet att till exempel använda AI för att skriva artiklar där ni kanske namnger i strid med pressetiken, i och för sig bakom en mycket hård betalvägg?

– Både Siren och Acta Publica har sedan länge arbetat med AI i vår journalistik. Men pressetik är ingenting vi tummar på i arbetet. Det är vad jag kan säga om saken i nuläget.

Offentlighetsprincipen kringskärs på fler områden. Vilka förhoppningar och farhågor har du inför framtiden?

– Om man zoomar ut lite är det otroligt problematiskt. Det blir krångligare för journalistiken. Det är en problematisk utveckling när man å ena sidan ger staten och de brottsbekämpande myndigheterna mer och mer tillgång till integritetskänsliga personuppgifter samtidigt som man försvårar utomstående granskning. Det är en extremt oroande utveckling. Jag hoppas att lagstiftaren vaknar och inser vilka behov som finns i samhället.

Du läser just nu en upplåst artikel. För bara 29 kr i månaden får du tillgång till allt material på scoopmagasin.se!

Prenumerera!