”De ser oss som motståndare”

Det började med en enkel begäran i april, om att få ut uppgifter på hur många som var smittade med coronavirus på äldreboenden i de nio kommunerna i Södermanland. Ingen ville lämna ut uppgifterna, och argumentet för avslag var oftast att de inte existerade som allmän handling, och inte heller under vad som kallas ”rutinartade förhållanden” kunde sammanställas. 

Samtidigt visste journalisterna på Södermanlands Nyheter, Katrineholmskuriren och Eskilstuna-Kuriren – titlarna inom Sörmlands Media – att kommunerna rapporterade precis sådana uppgifter regelbundet till Socialstyrelsen för att kunna äska pengar till skyddsutrustning och annat. 

Så handlingarna borde finnas där – men varför lämnades de inte ut? Och varför var svaren från de olika kommunerna så lika?

Robin Folkö på Eskilstuna-Kuriren och hans kollegor – Johannes Tångeberg, Roger Sundberg och Jimmy Persson –blev alltmer frustrerade över bemötandet. 

– Det gemensamma draget var att de inte ville släppa några uppgifter om framför allt var smittan fanns. Det var det känsligaste, säger han till Scoop på telefon.

När de begärde ut e-postkorrespondensen för ett antal av Sörmlandskommunernas och region Sörmlands höga chefer visade det sig att de ingående diskuterat precis hur de skulle göra för att förhala utlämningen till pressen av de efterfrågade uppgifterna. 

Med hjälp av anmälningar till Arbetsmiljöverket, som inte krånglade när journalisterna begärde ut handlingar, kunde man börja få en bild av vilka boenden och vilka verksamheter som bevisligen var drabbade. Bland annat flera i Eskilstuna – men kommunen vägrade fortfarande att lämna ut information. 

– Vi skickade ut i stort sett likalydande begäran till alla nio kommuner, berättar Robin Folkö. 

Efter någon vecka kom avslag från de flesta, formulerade på väldigt lika vis. 

– Vissa som hade läst på och kunde sina rättsfall sade att ”vi kan heller inte sammanställa de här uppgifterna med rutinbetonade åtgärder”. Om det går att göra inom fyra till sex timmar är det att betrakta som rutinbetonade åtgärder. 

Hur kunde de ansvariga på äldreförvaltningarna och även på kommunnivå fatta relevanta beslut om tilldelningar av skyddsutrustning och personalförsörjning om de inte hade koll på omfattningen av smittan? Det gick inte ihop. 

– Då kläckte vi idén att varför inte börja kolla hur de pratar kring de här frågorna? 

Robin Folkö begärde ut mejlloggar från centrala personer i alla kommuner och i regionen. 

– Då klarnade ju bilden efter någon vecka. Vi såg att de faktiskt hade pratat ihop sig om de här frågorna, och bestämt på förhand hur de skulle avslå våra begäran. Även kommuner som inte hade fått begäran vid det laget. De visste ju då hur de skulle formulera sig när den väl kom. De varnade varandra kan man säga. 

Det började med att kommunchefen i Nyköping skickade ut ett mejl till sina kollegor i de andra åtta kommunerna om att ”nu har vi fått det här” – en begäran från Södermanlands Nyheter som är en tidning i Nyköping – ”om att få ut det här”. 

En diskussion med de andra kommuncheferna inleds där vissa uppger att de fått liknande begäran, medan andra inte fått någon. 

I en parallell mejltråd frågar kommunchefen i Flen, som ännu inte fått någon begäran, sin kommunjurist Niklas Witt om hur de skulle kunna svara på en begäran när den kommer, vilket de räknar med. Niklas Witt svarar att ett avslag skulle kunna formuleras som att det inte är en allmän handling eftersom man inte har en sammanställning tillgänglig, och inte skulle kunna ta fram den med rutinbetonade åtgärder. 

Sedan vidarebefordrar kommunchefen i Flen rekommendationen med hänvisningar till relevanta lagrum till sina kommunchefskollegor i övriga Södermanland. Han skickar även med en rekommendation från sin kommunjurist om att man ska vänta två vardagar med att skicka ut det formella beslutet. Det blir den gemensamma strategin bland alla de här kommunerna. 

Allt händer omkring den 9 april. Det är då kommuncheferna för diskussionen via mejl, och de håller också ett gemensamt Skypemöte där strategin slås fast. Bara några timmar före har kommunikationscheferna i kommunerna enats kring en gemensam strategi, också på ett gemensamt Skypemöte. Där deltar även region Sörmlands kommunikationschef Maria Karlsson, som sedan i ett mejl till sina kommunikationschefskollegor skickar ut en lista på vad man kommit fram till. Och att man kommer att skjuta svaret framför sig. 

– Hon skriver uttryckligen ”skjuta det framför oss”, säger Robin Folkö. Och hon skriver också att det finns två möjliga svar på begäran: Antingen att det inte finns någon lista och att det inte går att skapa en med rutinbetonade åtgärder, eller att den inte kan lämnas ut med hänsyn till patientsekretessen. 

– Det visade sig också sedan att motiveringen att det strider mot patientsekretessen används mer och mer. Vi skickade ut en runda till med begäran för att få det bekräftat att de inte vill lämna ut, och då har många ändrat sig till den andra formuleringen. 

Här sitter de och konspirerar om hur de ska kringgå offentlighetsprincipen, i ett forum som kan begäras ut i klartext med hänvisning till offentlighetsprincipen…

– Ja, det är en hyllning till offentlighetsprincipen i sig att det går att avslöja konspirationer mot offentlighetsprincipen med offentlighetsprincipen. Det är så svenskt och fint på något sätt. 

Är det inte anmärkningsvärt att samma personer som är så måna om att uppgifter inte ska lämnas ut konspirerar via e-post?

– Det är jätteanmärkningsvärt. Det vittnar om en okunskap från deras sida. Vi vet ju att kunskapen om offentlighetsprincipen är rätt låg. Men det vittnar också om att de underskattar oss som motståndare – för de ser ju oss som motståndare. De måste ju ångra det här att de gör det så öppet på något sätt. Men jag tycker det är bra att de gör det, för då får ju medborgarna se vad de lägger sin tid på. 

Foto: Privat

– De underskattar oss, säger Robin Folkö på Eskilstuna-Kuriren om kommun- och regioncheferna.

Sörmlands Media ger ut fyra titlar – Eskilstuna-Kuriren som är störst och utgör navet för verksamheten, Katrineholms-Kuriren, Södermanlands Nyheter i Nyköping – och så Strengnäs Tidning. På redaktionen i Eskilstuna sitter chefredaktören Eva Burman, ansvarig för en rad uppmärksammade gräv genom åren. Reportaget Den svenska trollfabrike – om högerradikala Granskning Sveriges organiserade trakasserier av journalister, politiker och asylaktivister – belönades med en guldspade 2018. Eskilstuna-Kuriren har en lång tradition att gå tillbaka på. Från andra världskriget, då tidningen var en av de första i Sverige att öppet skildra Förintelsen, till nutid då ledarsidan lyckats reta upp den ryska regimen till den grad att Eskilstuna-Kuriren 2017 listades som den mest ”fientliga” tidningen i världen (!) av Ryska institutet för strategiska studier.

När Scoop intervjuar Eva Burman på telefon går det inte att ta miste på hennes pyrande ilska.

– Kommunerna har från start rapporterat in smittspridningen till Socialstyrelsen för att kunna äska om sjukvårdsutrustning. Från och med 14 april har de rapporterat in exakt de siffror vi vill ha. Det som de i sitt avslagsbeslut säger till oss att de inte har, dagen efter att de började rapportera in det till Socialstyrelsen. 

– Det som har förvånat mig är graden av samordning mellan kommundirektörer och kommunikationschefer som faktiskt kan förväntas veta bättre. Jag tycker det är otroligt uppseendeväckande att man samordnar hur man ska förhala avslagsbeslut om utlämnande av allmän handling i en vecka. Att man samordnar också hur man ska argumentera för avslag. Man diskuterar ju i mejlen när en handling anses upprättad. Att har den inte lämnat en förvaltning eller nämnd så är den inte upprättad. Det är på den nivån. Och det sitter kommundirektörerna och håller på med.

När Eskilstuna-Kuriren ställde frågor till regiondirektören fick de till svar att ”jag slänger mina mejl hela tiden”. 

– En regiondirektör förväntas känna till svensk grundlag, säger Eva Burman. 

– Och sedan hänvisar han till någon gallringspolicy som inte ens i den bästa av världar kan tolkas på det sätt som chefsjuristen för region Sörmland gör. 

I gallringspolicyn finns det två punkter man hänvisar till. Om det är interna mejl inom en organisation är det inte att betrakta som allmän handling. I regionens fall ligger de ofta under en och samma nämnd. 

– Så därför skulle det här behöva prövas rättsligt, säger Eva Burman. Experterna vi har pratat med säger att mejl som skickas i en organisation mellan två självständiga delar som har egen beslutanderätt är allmän handling. Men här finns det svårigheter, för mejl som skickas inom en region, om de ligger under samma nämnd, anses inte vara allmän handling. 

– Här handlar det också om mejl som har skickats mellan myndigheter, mellan kommundirektörer och regiondirektören. Dem har han kastat, och då hänvisar de till att det är det gallringspolicyn talar om som ”av liten eller ringa betydelse”. Men tittar man på tillämpningen av gallringspolicyn så är det så att liten eller ringa betydelse är om du får ett bekräftelsemejl på att du har loggat in någonstans, eller ett nytt lösenord eller sådana saker. Det kan gallras, men mejl med ärenderaden ”frågor från SN”, ”uppgifter till media”, ”utlämnande av uppgifter” – under pågående granskning kan väl ändå inte anses vara av liten eller ringa betydelse?

Oviljan att följa offentlighetsprincipen är inget som kommit plötsligt, på grund av pandemin, säger Eva Burman.

–  Vi har märkt att kommunerna successivt sluter sig mer och mer. För 10–15 år sedan hänvisade man till ”arbetsmaterial”. Då var allting arbetsmaterial och ingenting var allmän handling. 

I februari i år gjorde Eskilstuna-Kuriren en enkät som man skickade till samtliga mejladresser i kommun-, region- och länsstyrelsen. Man ställde frågor som ”vet du vad allmän handling är” och ”vet du vad meddelarfrihet är”. 8 000 svar kom in.

– Och det var ju katastrof. Det stora flertalet är inte insatta i vad vår grundlag säger och hur den fungerar, vad de får berätta, säger Eva Burman. 

Bland annat upptäckte man att Nyköpings kommun har försökt förmå sina anställda inom socialförvaltningen och skolförvaltningen att skriva på ett avtal om att meddelarfriheten inte gäller. ”Den så kallade meddelarfriheten som gäller i andra verksamheter gäller inte inom skolförvaltningen”, löd formuleringen – i uppenbar strid mot yttrandefrihetsgrundlagen.

– Det är värre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig, säger Eva Burman. 

Hon ser enkäten och artiklarna som följde inte bara som bra journalistik, utan också som  folkupplysning. 

– Jag tror den har lagt grunden till att folk inom sjukvården faktiskt har vågat prata med oss, som tidigare säkert aldrig skulle ha gjort det. Du får inte berätta om patientuppgifter, men du får berätta om verksamheten, och det är det jättemånga som har gjort nu. 

Även om Sörmlands Media ger ut fyra titlar delar man centralredaktion och samordnar sin grävverksamhet. 

– Det har verkligen varit värdefullt i den här granskningen, att vi nyttjar varandras styrkor. Alla är ju bra på olika saker. Totalt är det fem reportrar som har varit inblandade. Två från Eskilstuna-Kuriren, en från Södermanlands Nyheter och en från Katrineholms-Kuriren.

Det är en arbetsform man tänker fortsätta med.

– Ofta när det är större granskningar så är det ofta sådant som tangerar det nationella. Och då får vi en möjlighet att göra större granskningar. Vi har alltid ett gräv på gång. Vi har rekryterat grävreportrar, de senaste tre tjänsterna vi har tillsatt har varit grävreportrar. Vi vill ha in den kompetensen i organisationen, för det är det vi ser att våra läsare är beredda att betala för.

Eva Burman har JO-anmält kommundirektörerna och region-direktören och överklagat alla avslag från kommunerna och även från Socialstyrelsen. Hon hyser inget verkligt hopp om att det ska leda till någon riktig förändring.

– Det är så tandlöst med JO-systemet, det blir lite klander. 

Enligt de experter hon talat med så har svensk åklagarmyndighet aldrig riktigt förstått vad som kan anses som grovt tjänstefel enligt brottsbalken, berättar Eva Burman. 

– Läser du i brottsbalken om tjänstefel så är det ganska tydligt vad som står där. Många av de chefer som vi har granskat skulle behöva prövas för om det är det de har gjort sig skyldiga till. Men då måste det till en polisanmälan, och jag sätter gränsen vid JO-anmälan. Jag kan inte börja polisanmäla dem vi granskar, det känns orimligt. 

Men vill du att någon polisanmäler? 

– Ja, man vill ju se om det här skulle betraktas som tjänstefel. 

Det värsta vore om JO lade ned ärendet, säger Eva Burman.

– Det blir en fullständig katastrof för svensk journalistik. Det är något vi har fört en diskussion om internt. Jag tycker det är principiellt otroligt viktigt. Skulle JO välja att lägga ned det här, då är det en signal till de här förvaltningarna att då kan de fortsätta att göra så här. Så det är naturligtvis ett risktagande att JO-anmäla dem. Vi prövar just nu om systemet fungerar.

Foto: Anders Mohlin/SVT

– Jag tycker det är inspirerande, säger Mikael Grill Pettersson om myndighetspersoners oförsiktiga mejlande.

Parallellt med Sörmlands Medias granskning har SVT gjort en rad avslöjanden under våren och rullat upp en ordentlig härva kring rekommendationer om skyddsutrustning i äldreomsorgen. För att göra en lång historia kort har Arbetsmiljöverket efter möten med bland andra arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner, SKR – men inte med berörda fackförbund – backat om tidigare krav på skyddsutrustning. Arbetsmiljöverkets chefsjurist har raderat e-post som med största sannolikhet inte alls borde ha raderats. 

Även regeringen har dragits in, med den välbekanta frågeställningen om hur mycket berörda statsråd kan ha förmodats känna till. Svaret brukar vara: mer än de från början vidgått. Så även denna gång.

Och i likhet med i Södermanland har det funnits gott om e-post att gräva i.

Mikael Grill Pettersson är reporter på SVT och känd för Scoops läsare för att han och hans fru Marja Grill turas om att bjuda på tips om grävande under vinjetten Grilltips. Han har varit med och grävt fram SVT:s avslöjanden om Arbetsmiljöverket. Han beskriver för Scoop hur samtliga nyhetsredaktioner i landet i början av pandemin kämpade om att vara först med i stort sett identiska uppslag till granskningar.

– Under en period så hade vi ett fruktansvärt inspirerande och jobbigt konkurrensklimat. Du visste att har vi fått en idé nu på morgonen så kan vi slå vad om att minst en annan redaktion kommer med exakt samma grej. Och ibland var det på minuten vem som hann före med publicering. 

Där ingick också en del skarpa granskande bitar. En av SVT:s grävgrupps första publiceringar var en mejlkonversation man fått loss med hård kritik mot Anders Tegnell. Bland annat frågade sig en forskare i Umeå hur många liv Folkhälsomyndigheten var beredd att offra.

– Det var personer som i dag kritiserar honom helt öppet, säger Mikael Grill Pettersson. Men då var de fortfarande lite mer försiktiga. Så grävredaktionernas kraft användes redan då, men det kanske inte syntes utåt på samma sätt, och det fick inte samma genomslag, för det var så otroligt många stories i luften samtidigt som alla handlade om corona. 

Sedan dess har två saker hänt, säger Mikael Grill Pettersson. 

– Det ena är att vi har flyttat ut till äldreomsorgen. Då är vi också ute i kommunerna. Och sedan tror jag också att vi kanske börjat få hem en del de lite längre bollar som vi kastade ut. Vi har fått loss en del mejlkonversationer som vi har begärt ut, och vi har fått loss handlingar. Vi har också kunnat börja göra journalistik som handlar om själva krisbearbetningen. 

För det är det som är gemensamt för SVT:s och Eskilstuna-Kurirens granskningar, säger han: De handlar egentligen om saker som har hänt efter utbrottet. Och de handlar båda också om hur myndigheter satsar stora resurser på den publika bilden och på mediegenomslaget. 

– Krisen har flyttat ut i kommunerna, och då flyttar journalistiken efter. Sedan tror jag att antalet granskningar just nu och antalet nyhetsprojekt kring corona faktiskt har blivit färre. Det finns en trötthet hos publiken och det gör att vi själva kanske också höjer ribban lite grann för vad vi berättar om. 

Samtidigt som de konspirerar om hur de ska hindra saker att komma ut, så gör de det i e-postkonversationer – som går att begära ut.

– Det där är ju en dumhet som man välkomnar som journalist. Jag tycker att det är inspirerande. Jag kommer ihåg för ett antal år sedan att jag pratade med Fouad Youcefi (SVT-reporter och ordförande för Föreningen Grävande Journalister, reds anm) om att det var ett väldigt underskattat verktyg. Det är många journalister som inte har förstått värdet och potentialen av det förrän kanske de senaste fyra–fem åren. Jag har levt 20 år som journalist, men inte haft för vana att begära ut mejlkonversationer. Det finns väldigt mycket kring det där, och när man väl börjar göra det så kan man bli besatt, för det är ju så häftigt också, inte bara de mejlen som ger de skarpa nyheterna utan också att till exempel följa
mediehantering bakom kulisserna är ju underbart.

Avslöjandena under våren är exempel på att svenska journalister har blivit bättre på att begära ut mejl, anser Mikael Grill Pettersson.

– I dag kan jag känna när jag föreläser till exempel, och håller kurser, att man är mer van vid att begära ut mejlen än vid att titta på ärendet och diariet. 

– Jag är den första att skriva under på att det är förfärligt, det sätt på vilket offentlighetsprincipen monteras ned och att man försöker dölja, men jag kan fortfarande tycka att det på många redaktioner inklusive min egen är en underutnyttjad resurs. Vi har långtifrån nått maxtaket, och det finns journalister i Sverige som tycker sig bedriva något slags eget nyhetsarbete men som inte kontinuerligt begär ut allmänna handlingar. Där finns det mer att göra. 

Genom att få ut allmänna handlingar enligt offentlighetsprincipen har SVT:s reportrar kunnat få fram information på de andra sätten. Och genom att få information på de andra sätten så har de förstått hur de ska formulera sin förfrågan enligt offentlighetsprincipen. 

– Så de metoderna har befruktat varandra. 

– Jag var som andra reportrar lite vilsen där i början av corona. Jag har aldrig gjort journalistik om virus, det är något som vi har vetenskapsreportrar och medicinreportrar som är duktiga på. Men så fick jag ett tips om turerna kring att skyddsmask 90 ändå är ett bra skydd, men att den fortfarande inte skulle få användas.

I den rapporteringen fick ju Arbetsmiljöverket kritik för att de var alldeles för hårda. Det som sedan händer är att när man har gjort en sådan story så nås man av information som handlar om andra saker kring skyddsutrustning. Har man gjort ett reportage om brister inom äldreomsorgen, då ökar sannolikheten för att man nås av nästa tips om skyddsutrustning.

– Vi skrev en story för ganska många veckor sedan som handlade om hur Arbetsmiljöverket hade varit kritiskt till när Folkhälsomyndigheten gjorde om sina rekommendationer, och den artikeln fick inte särskilt mycket genomslag. Det var inga tusentals delningar som det har varit med de här senare, men det var ett startskott för att den här processen skulle komma igång, som sedan ledde fram till den här granskningen. Även halvljumma avslöjanden kan visa sig fantastiska på längre sikt för att det är de som din nästa källa upptäcker när källan letar efter en journalist som möjligen kan vara intresserad av större avslöjanden. 

Just biten om vad socialminister Lena Hallengren (S) visste eller inte visste byggde på ett konkret tips, berättar Mikael Grill Pettersson.

– Jag ringde först till den av hennes medarbetare som jag visste hade haft de här kontakterna, och sade: ”Jag har hört att det är du som haft kontakten med SKR om mötet de skulle ha”. Då blev han tyst i tio sekunder. Sedan sade han: ”Jag. Vet. Inte. Vad. Jag. Ska. Säga. Om. Det. Du. Får. Kontakta. Vår. Pressavdelning.” Och då hade ju nyheten om själva mötet redan varit ute. Så de visste ju själva att detta var ett möte som fackföreningsrörelsen betecknar som ett skandalöst möte, ett partiskt möte och ett möte som ledde till att man försämrade fackets möjligheter att kräva bra skyddsutrustning. Och det är klart att är du då politiskt sakkunnig, eller vad han var, på ett departement så är det klart att då är det jobbigt när journalister ringer och visar sig känna till att du faktiskt var inblandad på ett hörn. 

Eskilstuna-Kurirens avslöjande om Nyköpings kommuns försök att avtala bort meddelarskyddet har inte gått obemärkt förbi, säger Mikael Grill Pettersson. Tvärtom har det lett till nya tips om liknande försök att tysta personal.

– Vi märker att den lett till att fler personer förstår att det här typen av formuleringar är problematiska. Alltså sådant som kan uppfattas som munkavlar. Vi har gjort några stories bara de senaste dagarna som vi har fått tips om, där jag tror att uppmärksamheten kring fallen i Sörmland har gjort att tipsare på myndigheterna förstår att en journalist kan vara intresserad av mejlet som chefen har skickat ut om att inte prata med journalister.