Inrikes

Pressfrihet under tryck

I Danmark har underrättelsetjänster varnat medier för att publicering av hemliga uppgifter kan medföra fängelse, och journalister har förhörts om sina källor. I Finland åtalas tre reportrar i ett liknande fall.
 Det känns främmande att samma sak skulle ske i Sverige – men det kan göra det, säger bedömare som Scoop talat med.

Ola Westerberg

Text

När Niels Fastrup, tv-reporter på Danmarks Radio (DR), föreläste på Grävseminariet i Borås i september i fjol berättade han om extrema försiktighetsåtgärder för att skydda sina källor. Sammanlagt hade DR nio uppgiftslämnare som gjorde att public service-bolaget i maj 2021 kunde göra mycket känsliga avslöjanden. Forsvarets Efterretningstjeneste (FE) – Danmarks motsvarighet till Försvarets radioanstalt (FRA) – hade hjälpt sina amerikanska kollegor på NSA att spionera på de danska utrikes- och finansdepartementen, försvarsindustrin Terma, danska medborgare samt på icke namngivna politiker i vänligt sinnade länder som Sverige, Norge, Tyskland och Nederländerna.

Niels Fastrup valde att inte ens använda krypterad elektronisk kommunikation med källorna. Vid sina möten med dem lämnade han mobiltelefonen på kontoret så att hans rörelser inte skulle kunna spåras eller efterkonstrueras. Ibland skedde möten i bilar som körde kors och tvärs en bra stund innan källorna började prata.

– Risken fanns att de kunde hamna i fängelse, berättade Niels Fastrup på Gräv.

Akterna i målet mot förre chefen för Forsvarets Efterretningstjeneste levereras till Københavns byret (motsvarande tingsrätten) 4 februari i år. 

Vi vet inte vilka källor som danska medier hade i de läckor som förekom en tid i fjol om både FE och Säpos motsvarighet Politiets Efterretningstjeneste (PET). Men DR-reporterns farhågor för vilka risker som misstänkta uppgiftslämnare löpte besannades några månader efter Grävseminariet. I början av december häktades förre FE-chefen Lars Findsen (han släpptes dock ut i februari). Han, tidigare försvarsministern Claus Hjort Frederiksen och ytterligare minst tre anställda i underrättelsetjänsterna misstänks för ”olovlig spridning av topphemliga uppgifter”. Lars Findsen förnekar brott.

Även medierna är i skottgluggen. Högsta cheferna för FE och PET varnade samma månad ledningen för DR Nyheder och de stora tidningshusen JP/Politikens Hus och Berlingske Media att publicering av statshemligheter – oklart vilka – kan medföra upp till tolv års fängelse. Censur, anser kritikerna. Branschorganisationen Danske Medier skriver i en protest till justitie- och försvarsministern att ”hot mot redaktionella medier om straffrättslig påföljd för journalistik som publiceras i enlighet med professionella etiska normer är ett tillvägagångssätt som normalt bara används i länder som Danmark inte vill jämföras med”.

Inte nog med det. Reportrar från bland andra DR och tidningarna Politiken och Berlingske kom att kallas till förhör. En av dem var Niels Fastrup. Sedan han utfrågats i januari sade han:

– Polisen ville förhöra mig om vilka mina källor är. Men jag kommer naturligtvis inte att uttala mig om mina källor, varken i detta eller andra sammanhang.

”Det finns en respekt för att det är först när man har publicerat någonting som man kan ställas till svars.”

Robert Olsson, vd Utgivarna

Även i Finland har polis och åklagare anklagats för censur sedan tre journalister vid landets största dagstidning Helsingin Sanomat åtalats. De anklagas för röjande och försök till röjande av statshemlighet för en publicerad och en opublicerad artikel om Finlands motsvarighet till FRA, Försvarsmaktens signalunderrättelsecenter (se Scoop 4/2021). Det är inte bestämt när rättegången ska börja. Reportrarna säger att de bara publicerade offentliga uppgifter.

De båda fallen väcker frågan om det som skett i våra snarlika grannländer skulle kunna hända i Sverige. Skyddet även för svenska journalister och medier anses ju mycket starkt i internationell jämförelse. Här finns tystnadsplikt som gör att journalister inte får avslöja källor, anskaffningsfrihet för inhämtning av uppgifter, meddelarfrihet och förbud för myndigheter att efterforska eller straffa källor, liksom ett grundlagsstadgat censurförbud.

Men liknande lagskydd finns i grannländerna och svaret är att det som hänt där också kan ske här, anser Mikael Ruotsi som är doktor i konstitutionsrätt och expert på tryckfrihetsfrågor.

– Man ska ha klart för sig att när det gäller riktigt allvarliga brott mot rikets säkerhet så finns det många undantag som träder in och gör att meddelarfriheten och anskaffarfriheten inte är lika stark och att tystnadsplikten försvinner helt.

De brott det handlar om är, enligt 7 kap. §22 i tryckfrihetsförordningen, ”uppror, högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott”.

– Det som beskrivs i Danmark skulle kunna vara ett sådant brott, kan man tänka sig, säger Mikael Ruotsi.

Då kan alltså polis efterforska källor och förhöra journalister om dem.

Censurförbudet då?

Vad gäller mötena som FE och PET hade med danska publicister ser Mikael Ruotsi vissa likheter med det som hände i Sverige 2006. Då utlyste Sverigedemokraternas tidning SD-Kuriren en tävling där läsarna kunde skicka in teckningar föreställande profeten Muhammed. Det var en hyperkänslig fråga efter danska Jyllands-Postens omtalade karikatyrer några månader tidigare, som hade utlöst antidanska protester och bojkotter i flera länder. SD-Kurirens tävling ledde till att Säkerhetspolisen och utrikesdepartementet (UD) kontaktade företaget som tillhandahöll tidningens webbplats och påtalade vilka hot det skulle kunna leda till.

Det väckte hård kritik om censur från bland annat Publicistklubben och Pressombudsmannen. Utrikesminister Laila Freivalds (S) avgick kort därefter. Både Justitiekanslern (JK) och riksdagens konstitutionsutskott (KU) granskade fallet. JK, som då var Göran Lambertz, friade.

Niels Fastrup på Gräv i Borås i september 2021.

– Men KU kritiserade Laila Freivalds för det som UD hade gjort och tyckte att det hade stridit mot åtminstone grunderna för censurförbudet eftersom det ledde till att webbföretaget plockade ner hemsidan, säger Mikael Ruotsi.

Trots att censurförbudet är grundlagsstadgat är kränkning av detta inget specifikt brott. Det väcker frågan hur avskräckande det är för myndighetsföreträdare eller ministrar att stoppa publiceringar. I första hand skulle påföljden sannolikt vara kritik från JK och JO – ”naming and shaming”, bedömer Mikael Ruotsi. I mer flagranta fall kunde det möjligen röra sig om brottet tjänstefel, säger han.

Men Mikael Ruotsi tror att mot bakgrund av det som hände 2006 skulle regeringen dra sig för att ha möten med pressen där man hötter med fingret. KU kan också väcka åtal mot ministrar, säger han, men påpekar att det inte hänt i modern tid.

Robert Olsson, vd för publicisternas intresseorganisation Utgivarna, säger att det finns ”en uppställning i det svenska samhället om censurförbudet”. 

– Det finns en respekt för att det är först när man har publicerat någonting som man kan ställas till svars.

Alltså inte hotas av myndigheter i förväg. Något sådant har Robert Olsson inte hört talas om att det skulle ha skett.

– Men för att inte framstå som för naiv och trygg i vårt regelverk tänker jag att sådana här frågor har väldigt mycket att göra med tidsandan och hur skarpt läge det är. Om de människor som har som sin primära uppgift att försvara rikets säkerhet är i ett läge där de identifierar att det finns skäl att till exempel eftersöka källor och information, då ska man nog inte vara alldeles säker på att de sitter lugnt och sansat och tittar i regelboken.

Det danska exemplet är upprörande, säger Per Hultengård, jurist på mediehusens branschorganisation Tidningsutgivarna.

– Tanken på att svensk polis, eller Försvarsmakten skulle dra ihop ett möte med chefer för ledande svenska medier och hota med fängelse om de publicerar vissa uppgifter känns lite verklighetsfrämmande. Man borde ha bättre omdöme. Men inget är omöjligt.

Om det skedde skulle det bli en rejäl politisk skandal, anser Per Hultengård.

– Publiciteten är kanske det bästa vapnet mot att sådant här kan hända.

Kunskapsnivån om press- och yttrandefrihet borde höjas hos myndigheter, anser han. Coronapandemin har blottlagt många brister vad gäller myndigheters förhållande till offentlighetsprincipen, påpekar Per Hultengård.

Det finns också anledning att täppa till de luckor som kanske finns eller undersöka om de är motiverade där de finns, säger han.

– Vilka trösklar och staket ska man ställa upp? Och om de ska användas så ska det vara väldigt besvärligt.

I en kommentar till Scoop avfärdar Finlands biträdande riksåklagare Jukka Rappe kritiken i fallet med Helsingin Sanomats reportrar.

”Det är inte fråga om censur, utan om ett åtal gällande ett kriminaliserat försök av röjande av statshemlighet”, skriver Jukka Rappe. ”I praktiken är det dock inte okomplicerat att bedöma om en sådan gränslinje har blivit överskriden eller inte. I det här fallet har jag uppskattat det som sannolikt att ett kriminaliserat försök att offentliggöra sekretessbelagda upplysningar har begåtts.”

De danska underrättelsetjänsterna PET och FE avböjer kommentar till Scoop. Den danska polisen har inte svarat.

Fotnot: Artikelförfattaren känner och har arbetat med Niels Fastrup, dock inte i detta fall.

Senaste Numret

Prenumerera eller beställ lösnummer

Omslag_5_3 mm rygg-1 kopiera

Läs om att gräva i krigstid och om journalisterna som avslöjade australiska specialstyrkors krigsbrott i Afghanistan.
Möt Åsa Erlandsson, författare till en ny bok om terrordådet på Drottninggatan i Stockholm.
Långläsning: ”Sanningsbärarna” av Jenny Küttim.

Ute 19 maj!

Beställ här