”Låt folk experimentera”

”I can’t breathe” blev de sista ord som George Floyd i Minnesota yttrade den 25 maj 2020 medan en polis tryckte sitt knä mot hans hals.

The Washington Post fick en film från en övervakningskamera som visade hur mordet gick till. I sociala medier fanns också bildmaterial från förbipasserande.

Joyce Sohyun Lee, normalt videoredigerare på utrikesdesken, var en av medarbetarna som nu fick i uppgift att hantera bilderna. Tillsammans åstadkom de en filmad rekonstruktion av förloppet som visade att den vite polismannen Derek Chauvin höll sitt knä mot svarte George Floyds hals i nio och en halv minut. Rapporteringen gjorde stort intryck och bidrog till att redaktionsledningen senare samma år inrättade en särskild ”visuell rättsteknisk grupp” (Visual Forensics Team).

– På så sätt blev vi en permanent grupp. Jag är så tacksam för det, berättar Joyce Sohyun Lee när Scoop når henne via länk från den amerikanska huvudstaden.

Mordet utlöste en våg av protester både i USA och utomlands. Floyds sista ord i livet och ”black lives matter” ekade på gatorna.

Derek Chauvin dömdes så småningom till 22,5 års fängelse för mord.

Bara en vecka efter mordet stod Joyce Sohyun Lee och hennes kollegor inför en ny uppgift. Ett kvarter från Vita huset, i parken Lafayette Square, pågick den 1 juni 2020 en övervägande fredlig demonstration utlöst av mordet på Floyd. Då hände någonting oväntat. Lokal polis, presidentens livvakt Secret Service och fängelseanställda – som brukar hantera fångar och inte allmänheten – gick till gemensam attack. Med bland annat sköldar, tårgas och granater fyllda med gummikulor drevs demonstranterna bryskt från parken.

Orsaken? Den förnekades senare av Vita huset, men med
demonstranterna bortdrivna var det ett faktum att president Donald Trump kunde gå den korta sträckan över Lafayette Square till Saint Johns kyrka där han i ett par minuter lät sig fotograferas med en bibel. Inför det stundande presidentvalet var Trump beroende av stöd från vita, väckelsekristna väljare.

Den rättstekniska visuella gruppen på The Washington Post samlade nu ihop timvis med filmer från demonstranternas mobiler och synkroniserade dem och CNN:s bilder från luften med polisradiokommunikation. Det blev en mäktig skildring av polisens övervåld som 2021 belönades med det prestigefyllda duPont-priset.

Videogrävet om Lafayette Square skulle visa sig utgöra en generalrepetition inför någonting mycket större. 

Plötsligt smällde nyheten till överallt.

– Det smattrade i vår Slack-kanal när våra reportrar på plats berättade vad som hände och inläggen flödade på sociala medier, minns Joyce Sohyun Lee.

En folkmobb hade trängt in i kongressbyggnaden Kapitolium.

För Joyce Sohyun Lee var kravallerna den 6 januari 2021 inte bara ett angrepp på USA:s demokrati.

– Jag bor inte alls långt från Kapitolium. Jag brukar jogga förbi där. Att se det skick som byggnaden var i med alla krossade fönster och hur mina hemkvarter blev militariserat område var surrealistiskt.

The Washington Post var med sin hemvist i huvudstaden välpositionerat för att bevaka den historiska händelsen. Över 100 reportrar från tidningen, bland dem Joyce Sohyun Lee, dokumenterade vad som hände – lokalt och politiskt i allehanda format och kanaler.

Rätt läge är en sak, att ha rätt kompetens på rätt plats en annan. 

Dagen efter började den visuella rättstekniska gruppens fem medarbetare och två snabbgrävare att jobba på vad som skulle komma att ingå i den rapportering som 2022 renderade ”The Post” dess sjätte Pulitzerguldmedalj – det allra finaste priset (den första var för Watergate-avslöjandet).

– Efter Lafayette Square-granskningen fanns all teknik på plats och vi visste direkt vad vi skulle göra, berättar Joyce Sohyun Lee.

Gruppen analyserade hundratals filmer. Den fick rörliga bilder från egna reportrar och personer som ser sig som ”medborgarjournalister” som gick in i byggnaden för att dokumentera. Eftersom förövarna själva stolt spred filmer live på sociala medier kunde journalisterna även plocka dem som fallfrukt.

Gruppen bestämde sig för att göra en videokronologi om hur mobben rörde sig genom byggnaden och om var ledamöterna samtidigt befann sig och gjorde. Arbetet avgränsades till de 41 skälvande minuterna från intrånget – då upprorsmakarna drog genom Kapitolium och letade efter bland andra talmannen Nancy Pelosi och vicepresidenten Mike Pence – fram till dess att de sista politikerna lämnade byggnaden.

De rörliga bilderna synkroniserades i redigeringsprogrammet Adobe Premiere Pro där de kunde rullas och jämföras bredvid varandra.

– Men väldigt mycket var ändå manuellt arbete med att bläddra fram bild för bild, säger Joyce Sohyun Lee.

Utomhus kan man lokalisera händelser med Google Earth, påpekar hon, men i en stor byggnad är det inte lätt att visa var människor har befunnit sig. Ryggraden i bildmaterialet kom från en person som helt utan avbrott hade filmat i flera timmar när han gick omkring i Kapitolium. Den videon kunde gruppen sedan köra mot alla de andra insamlade filmerna. 

Journalisterna jämförde också allt videomaterial med offentliga ritningar av byggnaden.

– Det var gamla ritningar så vår grafikavdelning gjorde ett stort jobb med att omvandla dem till någonting användbart och i 3D, berättar Joyce Sohyun Lee.

Till detta kom poliskommunikation.

– Det finns sajter som till exempel Broadcastify som spelar in och arkiverar polisradiokommunikation, men allt sådant ljud är inte offentliga handlingar och en del av radiotrafiken är krypterad, så man måste ha lite tur, säger Joyce Sohyun Lee.

För att avgöra hur stor mobben var i Kapitolium använde gruppen ansiktsigenkänningsprogrammet Microsoft Azure. Det visade att det fanns 300 individer på de bilder tidningen hade.

Gruppen hade ingen deadline men skulle göra jobbet fortast möjligt.

– Det var ”alle man på däck” som gällde. Vi sov knappt någonting, minns Joyce Sohyun Lee.

Foto: Brendan Smialowski/AFP/TT

Den 1 juni 2020 lät USA:s dåvarande president Donald Trump driva bort en demonstration för att kunna få sin bild tagen utanför en kyrka.

Bara tio dagar efter upproret publicerades den skakande filmen ”41 Minutes of Fear – A Video Timeline from inside the Capitol Siege”.

När ritningen över Kapitolium placeras intill det rörliga bildmaterialet, och alla uppgifter läggs samman, framkommer att mobben bara var några meter från bland andra Mike Pence. Granskningen dramatiseras av vittnesmål från de folkvalda. En av dem är representanthusledamoten Daniel Kildee, demokrat från Michigan, som ringde sin fru ringde mitt i paniken:

– När jag hörde hennes röst slog det mig genast att det här kunde vara det där samtalet man ringer när planet man sitter på störtar, eller byggnaden man befinner sig i brinner.

Fler än 50 poliser skadades den 6 januari 2021 och fem personer dog, däribland en kvinna som polisen sköt ihjäl när hon försökte ta sig igenom en dörr intill representanthusets kammare. Men alla ledamöter kunde till slut slussas ut oskadda, vissa genom hemliga passager.

Flera medier gjorde rekonstruktioner av upproret mot Kapitolium, och Joyce poängterar att de var mycket bra. På frågan vad som fick The Posts skildring att sticka ut svarar hon:

– Vår publicering var nog den första av sitt slag som var så detaljerad. Den gjorde att många också insåg hur allvarlig händelsen var.

Vad kan då andra medier och inte minst tidningsredaktioner lära sig av framgångarna hos The Washington Posts visuella rättstekniska grupp? Själva arbetsmetoderna är inte direkt nya, och de är allmänt tillgängliga genom till exempel gratiskurser på nätet, påpekar Joyce Sohyun Lee.

– Det viktiga var att det skapades utrymme på redaktionen för oss att göra detta. Jag rekommenderar att man ger medarbetare tid och plats att experimentera med annat än textbaserad journalistik. Att samla ihop folk som brinner för det och att samarbeta skapar framgång. Vi kan vara tacksamma över att vi hade redaktörer som verkligen trodde på oss.