Med utsikt mot Arktis

Sedan det förnyade ryska angreppet på Ukraina i februari 2022 har många ryska journalister lämnat hemlandet. Tre av dem har fått anställning hos tidningen The Barents Observer i Kirkenes. 

– Alla tre har flytt från Ryssland för att de var oroliga för sin egen säkerhet, säger chefredaktören Thomas Nilsen på telefon från Nordnorge till Scoop. Och nu kan de sitta och publicera artiklar på ryska i The Barents Observer för rysk publik, men utan att riskera fängelse.

De tre är Denis Zagore från Murmansk, Georgij Tjentemirov från Petrozavodsk och Elizaveta Verejkina från Moskva. Georgij Tjentemirov arbetade tidigare på en regional tidning i Karelen, de båda andra har radio- och tv-bakgrund – Elizaveta Verejkina från BBC:s Moskvaredaktion. 

En bieffekt av att de tre ryska journalisterna fått anställning hos The Barents Observer är att tidningen alltså tillförs kompetens för både radio och podd, och för videoproduktion. Ett sätt att komma förbi den ryska censurmyndigheten Roskomnadzor, berättar Thomas Nilsen. 

– Vi har startat en Youtube-kanal, och Youtube är inte blockerat i Ryssland. Och om vi publicerar poddar på Spotify eller Soundcloud eller liknande så blir inte det heller blockerat av censurmyndigheten. Även om The Barents Observer är blockerat, så kan vi nå ut med våra nyheter på det här viset. Och det fungerar väldigt bra. Det är klart det är ett bekymmer att vara blockerad av censurmyndigheten, men samtidigt är det häftigt för oss som en så liten redaktion långt uppe i norr att faktiskt klara att delvis komma förbi censuren. För oss så är det David mot Goliat. 

Även om tidningen är blockerad i Ryssland når den ändå läsare via VPN-tjänster som gör att det ser ut som om läsaren sitter någon annanstans än i Ryssland. Det gör samtidigt att det inte går att få någon tillförlitlig statistik.

– Men vi ser hur ofta vi refereras i ryska medier. Det är en bra indikation på att vi blir lästa. 

I oktober i fjol fick Thomas Nilsen ett brev den ryska riksåklagaren med besked om att The Barents Observer är förbjudet i Ryssland. 

– Om den ryska riksåklagaren skickar ett sådant brev till en tidning som varit blockerad i tre år så är det för att skrämmas, säger han. Och det hade ju inte behövts om blockeringen hade varit effektiv. 

Första gången Thomas Nilsen blev avvisad från Ryssland var 1990 när han protesterade mot kärnvapenprov på ön Novaja Zemlja i Norra ishavet. Han och resten av gruppen miljöaktivister greps av sovjetiska kustbevakningen. 

– Men det var bara i två dagar innan de släppte oss igen, säger han. Jag fick lov att komma in i landet igen med en gång, så det var odramatiskt.

Sedan 2016 är det däremot helt stopp för Thomas Nilsen att komma över ryska gränsen. När han försökte i mars 2017 upplyste tjänstemän från säkerhetstjänsten FSB honom om att varje nytt försök att resa in i Ryssland skulle betraktas som ett brott. Han hade förklarats persona non grata, icke önskvärd, av regimen. 

Kirkenes ligger bara ett par mil från gränsen till Ryssland, en av få platser där ett Natoland och Ryssland delar landgräns. Norra ishavet, den tidigare ständigt isbelagda delen av världshaven norr om USA, Norge, Ryssland, Kanada och Grönland, ökar allt mer i ekonomisk och säkerhetspolitisk betydelse när klimatförändringarna gör farvattnen tillgängliga för frakt, örlogsfartyg och olje- och gasutvinning. The Barents Observer bevakar specifikt det som kallas Barentsregionen – nordligaste Norge, Sverige, Finland och nordvästra Ryssland samt havet norr om länderna.

Satsningar på ökat utbyte mellan journalister i Ryssland och övriga länder med nordliga kuster som blev möjliga efter Sovjetunionens upplösning gav upphov till bland annat svenska Barents Press International som var medarrangör till förra årets Gräv i Luleå. 

I Norge hade Norges Barentssekretariat, en statlig organisation med uppgift att främja handel med Ryssland, knutit till sig nättidningen The Barents Observer, grundad 2002 av Thomas Nilsen och kollegan Atle Staalesen. Efterhand började sekretariatet se tidningens självständiga rapportering på engelska och ryska som ett problem för Norges relationer med Ryssland. När tidningen på ledarplats tog ställning mot den ryska ockupationen av Krim och de östligaste delarna av Ukraina 2014 anklagade den ryske konsuln i Kirkenes norska staten för att stå bakom ställningstagandet.

Ägaren Barentssekretariatet reagerade med att försöka ge The Barents Observer stramare redaktionella tyglar, vilket ledde till en allt djupare spricka mellan ägaren och redaktionen. 

Det hela slutade med att journalisterna bröt med Barentssekretariatet och startade en ny, självständig tidning. Det var när man efter ett års uppehåll återupptog rapporteringen på ryska som Thomas Nilsen fann sig inte längre önskvärd i Ryssland. 

– Det är inget tvivel att det Ryssland vi har i dag är mycket värre för fri journalistik än det var under Sovjetunionens sista år, säger han. Då gick det i alla fall att arbeta som journalist i Ryssland. I dag är fri journalistik närmast ett brott i sig. 

The Barents Observer finansieras med en blandning av crowdfunding, bidrag från stiftelser, lite annonsintäkter och försäljning av bilder och filmer. 

– Här i Norge fanns ett stort privat intresse att bidra, säger Thomas Nilsen. För oss i ett Natoland tio minuter med bil från ryska gränsen så ser vi det helt uppenbara: Vladimir Putin är inte rädd för Nato, han är rädd för journalistik.

Man har fått pengar från den norska stiftelsen Fritt ord och omfattande stöd från mediekoncernen Schibsteds ägarstiftelse, som har finansierat en av de ryska tjänsterna. Nyligen inledde man också ett samarbete med Norges arktiske universitet i Tromsø för att ytterligare främja möjligheterna för ryssar i exil att arbeta i Kirkenes.

När ni hade alla problem med era tidigare ägare, kunde du tänka dig då att ni fortfarande 2023 skulle kunna driva sajten vidare?

– Ja, absolut. Barents Observer har alltid haft en långsiktig strategi. Även om vi har en begränsad, eller ganska dålig, ekonomi så har det aldrig varit någon risk att vi inte kunde fortsätta.

The Barents Observer klarar ekonomin genom att inte ha några utgifter för tryck och distribution, och genom att vara ägd av de norska anställda. På det viset kan de själva reglera hur mycket lön de kan ta ut.

– Det finns nog ganska många tidningar och mediekoncerner i Norge som betalar väldigt mycket bättre löner än vi, säger Thomas Nilsen. Men det går bra, vi har inga röda siffror och vi kommer att fortsätta. Och crowdfunding fungerar för vår del. 

The Barents Observers journalistik står på två tunga pelare: säkerhetspolitik och klimatförändringarna. Även om kriget och den ryska marinens uppladdning på Kolahalvön får mycket uppmärksamhet är klimatförändringarna hela tiden påtagliga i Arktis, där temperaturerna ökar snabbare än längre söderut.

– Det är skrämmande, säger Thomas Nilsen. Vi har haft den varmaste januari någonsin i Nordnorge. Det är dramatiskt det som sker – på Svalbard till exempel med smältande permafrost. Vi står inför ganska stora förändringar i klimat och natur i norr. Det skrämmer många, och många vill läsa om det.