Skandiamannen som inte var där
Ett av årets mest uppmärksammade kriminalreportage innebär ett tydligt utpekande av en
person författaren anser var Olof Palmes mördare. Men var går egentligen gränsen mellan journalistik och att bistå polisen i en brottsutredning? Och när är det egentligen okej att peka ut någon som den som höll i mordvapnet 28 februari 1986?
Daniel Wiklander
Text och foto
Magasinet Filters sommarnummer 2018 pryddes av en bild på Olof Palme och rubriken ”LÖSNINGEN”. Utan frågetecken. Ett par månader senare kom boken som numrets huvudreportage byggde på: Thomas Petterssons ”Den osannolika mördaren – Skandiamannen och mordet på Olof Palme” (Filter 2018).Thomas Pettersson har under de senaste tolv åren ägnat sig åt att undersöka den så kallade Skandiamannen, en vid tiden för mordet 52 år gammal grafisk formgivare på försäkringsbolaget Skandia, alldeles intill mordplatsen på Sveavägen. De sista sex åren fick han stöd av Filter. Skandiamannen stämplade ut från...
Mer Från Inrikes
Missa inte
Missa inte
Vad har hänt med klimatjournalistiken? Scoop frågade tre erfarna svenska journalister med miljö och klimat som specialitet – Lisa Röstlund (bilden), Alexandra Urisman Otto och Erika Bjerström.
”Man möter ofta motstånd både ute i samhället och på redaktionerna”