Inrikes

Partierna avslöjade i undercovergräv

Rika män som erbjuder pengar till politiska partier bara vissa lagar rundas. Olika mer eller mindre utstuderade upplägg för att gå dem till mötes. Tjänstemän som tvingas avgå i partier inom båda blocken. Och två nyckelpersoner som går vidare till stadsrådsposter. Kalla faktas gräv inför valet har det mesta.

Daniel Wiklander

Text

Det var upplagt för en riktig praktskandal mitt i valrörelsen. En sådan där skandal som ställer allt på huvudet, vänder opinionen och leder till en radikalt annan utgång i valet än den väntade. Som får eftervalsdebatten att kretsa kring journalistisk konsekvensneutralitet mer än något annat. Som efter Uppdrag gransknings valstugereportage 2002, som sändes tre dagar före valet och kan ha bidragit till att Moderaterna gjorde ett av sina sämsta val någonsin.

Men till skillnad från exempelvis Ebbe Carlsson-affären, som inte verkar ha påverkat valet 1988 nämnvärt sett till valresultatet. Regeringspartiet Socialdemokraterna, direkt inblandat i skandalen som ledde till justitieminister Anna-Greta Leijons avgång, backade mindre än oppositionspartierna Folkpartiet och Moderaterna. 

TV 4:s Kalla fakta hade genomfört ett långt och grundligt under-coverarbete för att se om något av de åtta riksdagspartierna skulle visa sig villigt att försöka kringgå lagstiftningen om partibidrag. Givare som skänker mer än ett halvt prisbasbelopp, när undersökningen gjordes knappt 25 000 kronor, måste vara offentliga. Det skulle visa sig att företrädare för Socialdemokraterna, Sverige-demokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna inte bara var öppna för att kringgå lagen, utan också hade olika kreativa förslag på hur det skulle kunna göras.  

– Jag tror att det är svårare att få ett sådant brett genomslag för
 granskande journalistik generellt, säger Emil Hellerud.

Kalla faktas grävare hittade två män med stora tillgångar som ställde upp på att agera lockbeten. Den ene deltog själv i möten med partiföreträdarna, den andre lånade ut sin identitet till reportrarna. I båda fallen rörde det sig om verkliga personer med riktiga pengar. Det var alltså inte möjligt att syna bluffen genom att kolla upp dem exempelvis hos Skatteverket.

Uppläggen varierade hos partierna. För att stödja en ung S-politikers personvalskampanj föreslogs från partiet att Kalla faktas utsände öppnade en stiftelse så att inte hans eget namn syntes omedelbart som givare. KD att tyckte det var smartast att dela upp summan på flera riksdagskandidater, och Moderaternas dåvarande partisekreterare Gunnar Strömmer föreslog att pengarna kunde skänkas till andra verksamheter som arbetade för en borgerlig valseger. 

Hos en sådan, tankesmedjan Timbro, arbetar Svend Dahl. Honom fick Kalla faktas ”agent” kontakt med via Liberalerna. Svend Dahls upplägg var det mest raffinerade: pengarna skulle helt enkelt betalas till hans konsultfirma, varpå Liberalerna i sin tur fakturerade firman för summan. 

Reportaget väckte stor uppmärksamhet, personer i Social-demokraterna och Liberalerna togs ur tjänst respektive avgick. Men efter valet är det tydligt att avslöjandet inte fick särskilt stora följder för valresultatet.

Ett par månader efter valet är Gunnar Strömmer justitieminister, och kristdemokraterna Ebba Busch och Peter Kullgren som också figurerar i Kalla faktas rapportering är näringsminister respektive landsbygdsminister. Journalisterna bakom avslöjandet har å sin sida belönats med Stora journalistpriset för årets avslöjande. 

Scoop ringer upp Emil Hellerud, reporter på Kalla fakta. Han tror att en del av förklaringen till det relativt blygsamma genomslaget är att uppmärksamhetsfönstret är mindre i dag än vad det har varit historiskt. 

– Jag tror att det är svårare att få ett sådant brett genomslag för granskande journalistik generellt, säger han. Det är så mycket annat som händer. Då glömmer folk. 

– Samtidigt, hade Liberalerna fått 0,6 procentenheter mindre så hade vi pratat om att det slog ut Liberalerna ur riksdagen. Så det är jättesvårt att veta vad som faktiskt påverkar, säger Emil Hellerud som betonar att han inte ser ett egenvärde i att påverka val-resultat med sin granskning.

– Jag tror att det är viktigare att alla partier nu har sagt att de vill göra om den här lagstiftningen som uppenbart har väldigt stora brister. Sverige har i flera år fått internationell kritik. Det funkar uppenbarligen fortfarande inte.

”Vi har ansträngt oss för att hålla informationen inom en snäv krets för att larmet inte ska gå. Inte ens mina kollegor har vetat vad jag har jobbat med.”

Även om inte själva valresultatet påverkades nämnvärt tror Emil Hellerud att avslöjandet kan ha haft andra följder.

–  En viktig sak är att det känns som att vår granskning har blivit en ny pusselbit i förståelsen av hur politiken fungerar bakom stängda dörrar. Den förståelsen kan bidra till analysen av andra politiska skeenden och det tror jag är någonting bra. Ett tecken på det är att flera granskningar och artiklar som handlar om andra saker har refererat till Kalla faktas granskning. 

– På personnivå har det nog inte haft större påverkan, mer än att Liberalerna nog kommer att akta sig för att använda Svend Dahl som konsult i några offentliga sammanhang. Annars så har ju folk verkligen klarat sig undan med sina jobb och titlar, och de flesta har till och med blivit befordrade, säger Emil Hellerud. 

Han tycker att det var synd att medier inte var bättre på att utkräva ansvar efter avslöjandet. 

– Då tänker jag inte minst på till exempel Kristdemokraterna där man kom med vilseledande uppgifter och svar, och sade att man hade dragit sig ur. Sedan publicerade vi mejl som visade att vår givare hade försökt dra sig ur inte en utan två gånger. Ebba Busch drog in sig själv i det där genom att ställa sig bakom sina medarbetare på den punkten väldigt tidigt. Sedan publicerade vi mejlen, och jag upplevde att det inte var fler än oss som ifrågasatte det.

Under arbetet med granskningen tvingades man till många etiska överväganden. Exempelvis ville Liberalernas konsult Svend Dahl först skicka en faktura. 

– Vi diskuterade om man skulle kunna få honom att skicka en faktura, säger Emil Hellerud. Hur långt kunde vi gå? Vi landade i att vi inte kan etiskt försvara att få honom att skicka en faktura, för då kanske han börjar anställa personer som binder upp sig till åtaganden. Då ställer vi till med mer skada än vad vi behöver göra. Därför landade vi i att han skulle göra någon typ av dokumentation i stället. 

Frågan om hur långt Kalla faktas undercover-personer kunde få sina motparter att gå var ständigt närvarande. 

– Kunde givaren be om en gentjänst eller prata politik med dem? Och var går gränserna för att det blir ett mutbrott? Vi kopplade in jurister som konstaterade att redan erbjudandet om en muta, även om det inte finns något motiv, skulle kunna vara brottsligt. Då fick vi avstå från det. 

Att använda sig av dold kamera och medhjälpare som dolde sina verkliga syften var däremot ett lätt val.

– Jag tror att det var ganska självklart givet hur viktig den här korruptionslagstiftningen är, och hur svårt det är att få insyn. Det går inte att visa det vi visade på något annat sätt än genom att använda dolda inspelningar och dold kamera. Men jag håller med om att det är extremt kraftfulla verktyg som man ska använda med största försiktighet för om man inte gör det så kommer man att få stora trovärdighetsproblem. Men i det här fallet har vi på Kalla fakta varit överens om att det verkligen var motiverat. Och jag har inte hört någon som har ifrågasatt det heller.

Emil Hellerud säger att det var nödvändigt att hitta en person som dels faktiskt hade de tillgångar han sedan uppger att han har i samtalen med partiernas företrädare, dels kunde tillfrågas utan risk  för läckor.

– Han som ringer i eget namn tyckte att det var väldigt intressant att ta reda på detta och se om det gick att hitta någonting skumt. Så han ställde gärna upp. Han har beskrivit det själv efteråt både som spännande och roligt att var med om det. 

Det måste vara en risk att man råkar fråga någon som sedan tipsar ett av partierna om undersökningen, men inte de andra?

– Där bygger det på att det är inom ett kontaktnät där man ändå har en tillitsfull relation åt båda hållen. Men det är klart att det hade varit en risk om det hade varit någon som var väldigt politiskt intresserad. Vi har ansträngt oss för att hålla informationen inom en snäv krets för att larmet inte ska gå. Inte ens mina kollegor har vetat vad jag har jobbat med. 

Emil Hellerud trodde att grävet hade god chans att bli nominerat till Stora journalistpriset – däremot vågade han inte hoppas på att de skulle vinna.

– Jag hade ställt in mig på att vi skulle förlora eftersom det var så otroligt starka motståndare, säger han. Inte minst från Uppdrag granskning som ju har avslöjat möjliga brott mot mänskligheten. Det är terrorsekten IS, det är mutor, det är ett stort svenskt företag. 

Det starka motståndet gjorde samtidigt att det kändes ännu bättre när de väl vann.

– Det känns som ett riktigt erkännande, säger Emil Hellerud. 

Senaste Numret

Prenumerera eller beställ lösnummer

omslag4-22

Tema: VM i Qatar. Vi har pratat med Martin Schibbye och Brit Stakston på Blankspot om deras Cards of Qatar, och med Olof Lundh om boken Templet i öknen.

Dessutom bland annat Emil Hellerud på Kalla fakta om valreportaget som fick journalistpriset, den nya utlandsspionerilagen och inte mindre än två stora grävkonferenser i Sverige nästa år.

Ute 15 december!

Beställ här