Videosamtalet som friade uthängde mannen

Ovälkommen uppmärksamhet i sociala medier, allt från otrevliga kommentarer till stalkning och trakasserier, är något inte minst flickor och unga kvinnor måste förhålla sig till. 

Vissa former är straffbara, som att posta nakenbilder på andra utan deras medgivande, eller så kallad grooming – alltså att manipulera en minderårig till att ställa upp på sexuella handlingar. 

Men allt är inte straffbart, det finns en gråzon av beteenden som kan vara nog så otrevliga att utsättas för ändå.

Den kinesiska appen Tiktok är en av de populäraste bland ungdomar. Trots att den är hårt kritiserad för kopplingarna till kinesiska staten och de möjligheter till massövervakning och informationspåverkan det medför har den kraftigt algoritmstyrda appen ändå tagit världen med storm med en miljard användare – många i åldrarna 16–24.

Och dit ungdomar finns söker sig också pedofiler och liknande. Under flera års tid odlade ett konto som kallade sig Djureninaturen kontakter med unga flickor. Kontot postade videoklipp på djur och använde en barnslig och vänlig ton, men flera av dem som kontot uppmärksammade började tycka att det var något som inte stämde. Vissa flickor och unga kvinnor fick handskrivna brev och presenter som påstods komma från den anonyma personen bakom kontot. Kontot deklarerade sin eviga kärlek till vissa av flickorna. Och så vidare. I vissa fall har kontot uppträtt aggressivt mot flickor det chattat med, med hot om att avslöja saker de sagt i förtroende. 

I våras gick en Tiktokanvändare med en stor mängd följare ut och varnade för Djureninaturen – och följde upp med att avslöja vad personen bakom kontot heter i förnamn och var han bor. En 51-årig man i Stockholm. Mannens namn och bild fick stor spridning på sociala medier där även hans adressuppgifter offentliggjordes. Han började få hotsamtal och andra sorters trakasserier. 

Det visade sig dock att det var fel person som pekats ut, vilket Svenska Dagbladet kunde visa i ett avsnitt av podden Blenda.

Scoop bad Essy Klingberg, reporter på SvD, berätta om hur det gick till. 

Hon säger att när hon först började undersöka fallet trodde hon att det skulle vara en ganska enkel historia om ett obehagligt konto och hur personen bakom kom att hängas ut.

Men så blev det inte. Att den utpekade mannen skulle neka var väntat, och länge verkade det som att ord stod mot ord. Mannen påstod sig inte ens äga en smartphone och absolut inte ha någon aktivitet i sociala medier. En jämförelse av mannens handstil med den på gratulationskort och brev som Djureninaturen skickat till flickor visade inte på några likheter.

Kontot Djureninaturen hade vid det laget försvunnit från Tiktok, Snapchat och Instagram. Men Svenska Dagbladets journalister hade tur. Ett nytt konto hade dykt upp, med identiska formuleringar och beteende. Hade den utpekade mannen börjat om från början, trots drevet mot honom? 

Tillsammans med SvD:s grävchef Anna Tiberg gillrade Essy Klingberg en fälla: de skapade ett konto på Instagram och även en blogg på en annan webbtjänst som Essy Klingberg fyllde med innehåll. Hon tog kontakt med det nya kontot som var så misstänkt likt Djureninaturen, och fick i en privat chatt personen bakom kontot att klicka på en länk till bloggen som innebar att denne kunde positionsbestämmas. Medan Essy Klingberg chattade med en person som verkade befinna sig i Stockholm bad Anna Tiberg den utpekade mannen om en videochatt. Han hävdade då att han satt på en buss i Belgien. Även om det relativt enkelt går att få det att se ut som man befinner sig någon annanstans än man faktiskt är kunde journalisterna tydligt se att mannen inte ägnade sig åt en chattkonversation i högt tempo med Essy Klingberg samtidigt som han hade videosamtalet med Anna Tiberg. Det var helt enkelt inte samma person. 

Just videosamtalet blev avgörande, och innebar att andra indicier inte behövde redovisas lika ingående. Radiomediet ger allt som sägs lika stor tyngd, säger Essy Klingberg.

– Mycket av det vi testade ledde till olika återvändsgränder. Tar man med alltför långa sidospår riskerar lyssnaren att känna sig lurad. Det skapar förhoppningar om att man kommer att veta exakt vem det är. Och det får man ju inte.

En svårighet med att undersöka sociala medier är att material försvinner, säger Essy Klingberg. 

– Det var väldigt mycket som inte fanns kvar. Det var videor om Djureninaturen som hade tagits ner. Kontot i sig fanns inte kvar. 

Och det i kombination med att Tiktok är en plattform som ingen känner till särskilt väl fanns det inte så många att fråga. 

– Jag var rätt utlämnad till de här informella nätverken som finns på Tiktok. 

Framför allt de båda kvinnorna som medverkade med namn i podden hade gjort efterlysningar på sina kanaler som fått väldigt stort genomslag. 

– De hade fått jättemycket skärmdumpar och vittnesmål. Så det handlade ju lite om att försöka systematisera det och sedan välja ut det som verkade mest intressant att gå vidare och göra intervjuer, säger Essy Klingberg. Hon hade till en början inga förhoppningar alls om att det ens skulle kunna gå att få kontakt med det nya kontot som hade fortsatt med samma beteende som Djureninaturen. 

– Men i slutändan var det väldigt klassiska journalistiska metoder som gav resultat. Vi gjorde alla intervjuerna. 

– Någon sa att den här personen finns kvar. Först tog jag det med en nypa salt, men när uppgifterna kom från flera olika håll och kunde bekräftas av skärmdumpar gick det att komma vidare. Så även om någonting verkar väldigt svårgreppbart så går det nog att ta hjälp av ganska traditionella metoder.

Mycket av det som Essy Klingberg såg själv i sitt Tiktokflöde när det började spridas i våras hade försvunnit när hon började undersöka Djureninaturen aktivt. En del togs ner av Tiktok, för att det bröt mot olika regler. Annat togs ner av användare själva utan att det gått att få reda på varför.

– Det var lite frustrerande att jag inte hade sparat det, säger hon. 

På arkivtjänsten Internet Archive kammade hon också noll.

– Där fanns det ingenting sparat alls. På Instagram fanns ju ett konto som jag jättegärna ville spåra på något vis men det var också väldigt svårt. Det är möjligt att man kanske kan göra det med något slags olagliga metoder.

Det är inte ovanligt att poddreportage sträcker sig över flera timslånga avsnitt. Och inte alltid för att det egentligen finns så mycket att berätta. Det viktiga är att lyssnaren ska fångas in och hållas kvar. Reportaget om Djureninaturen håller sig till ett avsnitt på en timme, även om Essy Klingberg säger att hon lätt hade kunnat skriva manus för fem timmar.

– Men det hade nog inte blivit så pass bra. Jag tycker att det var väldigt skönt att ha det här ganska hårda entimmesformatet att hålla sig till, för att det gör att man tvingas ta makt över materialet. Jag förstår ju i uppmärksamhetsekonomin att det är smart att spä ut det. Och jag kan tycka att det är ganska kul också att hänga med i en sådan jättevindlande lång historia. 

Hon nämner Love Lyssarides dokumentär om den så kallade Ekerösvindlaren, en poddserie i fyra delar som verkligen tar med lyssnaren på en omtumlande färd. Men Ekerösvindlaren får vi aldrig träffa. 

– Men det brydde jag mig inte om, för det var så spännande, säger Essy Klingberg. 

Hon beskriver Tiktok som en ”glatt” plattform. 

– Alla försök att greppa vad som händer där glider ur händerna. Jag tycker att Tiktok egentligen är relativt ointressant som plattform, men det som händer där kan ju vara intressant. Journalister har länge använt Facebook för att hitta case och hitta intervjupersoner. Och ur det perspektivet tycker jag att Tiktok är väldigt underexponerat, för det händer så pass mycket intressant där. 

Saker händer tidigare på Tiktok än i resten av samhället, säger Essy Klingberg. 

– Så jag behandlar inte riktigt Tiktok som ”de ungas värld”, utan mer som att det är vår värld men bara tre månader före kanske. 

Sedan måste man tänka på att det är en extremt algoritmstyrd plattform. 

– Bara för att någonting är stort där betyder inte att det är intressant. Men det handlar ju mycket om att hitta den större berättelsen och då kan det ju vara jättebra att använda sig av Tiktok. 

Ägarföretaget Bytedances kopplingar till den kinesiska staten har gjort att plattformen ses som alltmer problematisk. I USA diskuteras förbud mot Tiktok, och regeringstjänstemän i Sverige uppmanas att inte ha appen på mobilen.  

Essy Klingberg säger att hon har kollegor på SvD Näringsliv som absolut inte skulle ha Tiktok just av den anledningen. Själv tycker hon att det är svår fråga. 

– För om man vänder på det, om ingen journalist har Tiktok, då blir det ju ändå en ganska stor yta som lämnas helt obevakad, säger hon. Så jag tycker att det är en balansgång. Jag raderar Tiktok nu, till exempel, för att jag behöver inte använda det just nu. Jag hade det när jag jobbade med det här reportaget, och jag skriver ju ganska mycket kulturjournalistik om det som händer där. Men det är inget jag jättegärna vill använda egentligen. 

– Det här med traditionella mediehus närvaro på Tiktok är ju också en intressant sak. Hur förhåller man sig till de algoritmstyrda villkor som finns på TikTok? Nu är det väl främst Expressen och Aftonbladet som är närvarande där och lägger upp journalistik, och å ena sidan tycker jag att det är bra för det gör att de finns där och det gör att det kommer in någonting som har lite substans där. Men å andra sidan så tycker jag att ganska mycket av det som görs i den sortens journalistik är ganska nedslående och väldigt mycket klickbeten.

I somras fick nyheten om den 14-åriga kanadensiska influencern Lil Tays död stor spridning. Dödsbudet publicerades på hennes Instagramkonto med fyra miljoner följare – men kunde inte bekräftas av någon oberoende källa. Det var inte heller sant, men stora medier rapporterade ändå. Essy Klingberg är mycket kritisk.

– Sociala medier ska ju inte vara nyhetskällan, de kan vara ett verktyg, säger hon. Varningsklockorna borde ha ringt ganska långt innan de publicerade de artiklarna, för om man läste det som hade skrivits var det extremt obekräftat. Varken hennes förälder eller hennes manager bekräftade det. Och ändå publicerade man det, och sedan publicerade man att ”nej, nej, hon lever”.

Det var så att nyheten nådde mig i alla fall. Att hon dödförklarades men lever. Det blev en nyhet i sig. 

– Det är ju en intressant sak såklart. Men varför blev det så? Jo, det var för att man har behandlat Instagram som nyhetskällan. Och det är väl det där jag menar, att jag tycker inte det är fel att hitta sina ämnen eller sina figurer och karaktärhistorier på sociala medier. Men det kräver ju att man lägger till något mer.