Inrikes

Visselblåsaren dömer ut nya lagen

Hon sparkades från Expressen sedan hon talat med andra medier om förhållandena på redaktionen. Men Frida Sundkvist tror inte att den nya visselblåsarlagen hade gjort någon större skillnad.

Kolbjörn Guwallius

Text

Daniel Wiklander

Foto

I november förra året berättade Dagens ETC att en högt uppsatt manlig chef på Expressen utreddes för sexuellt övergrepp mot en yngre kvinnlig anställd. En advokat hade kopplats in, men en annan medarbetare på tidningen, Frida Sundkvist, upplevde att ingenting hände. Kvinnors berättelser om missförhållanden hade ignorerats på tidningen i decennier, hävdade hon anonymt för Dagens ETC.

När Expressens ledning förstod att Frida Sundkvist hade gått till en annan tidning och berättat om missförhållanden blev hon avskedad efter nästan fyra år som grävreporter på tidningen med flera uppmärksammade avslöjanden bakom sig. Hon trädde därefter fram med namn i Dagens ETC. 

– Jag fick nästan en hel koncern efter mig. De gjorde allt för att misskreditera mig som person, förstöra min karriär och mitt renommé. De kallade mig för vedervärdiga saker utan att specificera vad det handlade om, berättar hon för Scoop.

Det har gått ett par månader sedan hon trädde fram och situationen är lugnare nu, men Frida Sundkvist känner sig fortfarande inte helt återhämtad.

– Det var väldigt turbulent i början, det var jättetufft. Jag har försökt tänka igenom det jag var med om och det går nästan inte att förstå. Jag gjorde någonting jag tyckte var rätt, bra och viktigt för att jag tror på organisationers förmåga att förändras. När de vägrar göra det ska man gå till en journalist, så det gjorde jag.

– Det fanns folk på Expressen som satte knivar i ryggen på mig, säger Frida Sundkvist.

Att Sverige sedan Frida Sundkvists larm har en ny visselblåsarlag sägs av regeringen och arbetsgivarorganisationer innebära att skyddet för visselblåsare har stärkts, medan journalist- och människorättsorganisationer har varit kritiska (se separat artikel).

Men frågan är om den nya lagen hade gjort någon skillnad i Frida Sundkvists fall. Själv tror hon inte det.

– Om en arbetsgivare bestämmer sig för att göra sig av med dig kommer det att hända, de struntar fullständigt i lagarna. Facken är bakbundna av att det är dyrt och långdraget att ta någonting till Arbetsdomstolen, så de kommer inte att göra det i den utsträckning som behövs. Risken är att vi får betydligt tystare arbetsplatser. Det är ett problem även för journalister. Förtroendet för journalistiken minskar och vi blir mer slätstrukna om vi inte har de här diskussionerna internt om vad som är rätt och fel, även när det handlar om ens egna chefer.

Frida Sundkvist anser att det kan bli svårt för de interna visselblåsarkanalerna att förhålla sig oberoende till företaget eller myndigheten där de finns, trots att lagen föreskriver att de måste vara det.

– Jag dömer ut visselblåsarlagen rakt av, för den kommer aldrig att hjälpa de här personerna. En visselblåsarlag borde finnas för att uppmuntra folk att våga prata men det blir tvärtom, det är alldeles för snårigt. Vem kan på förhand avgöra vad som juridiskt räknas som ett allmänt intresse? En undersköterska eller ett vårdbiträde som kanske inte är superbra på svenska är precis den sorts visselblåsare vi behöver, folk som är inne i verksamheter där det borde vara enkelt att visselblåsa. Men de som far illa gynnas inte av att lagstiftningen är såpass komplicerad.

Därför tror hon inte att den nya lagen kommer att få avsedd effekt.

– Det är bra med ambitioner, men problemet ligger inte i lagen utan i organisationer och organisationskulturer. I mitt fall larmade jag om chefer, då krävs det att det blir offentligt. Jag är övertygad om att det nästan alltid måste bli offentligt för att någonting ska hända med ett chefsled på ett företag. De har klättrat dit och tänker inte släppa sin makt. Så journalistiken är fortfarande den viktigaste visselblåsarkanalen som finns.

Frida Sundkvist valde att gå ut offentligt i Dagens ETC i höstas.

Vad saknades i ditt fall för att det skulle fungera på det sätt som du hade hoppats?

– En chef med ryggrad. Det är inte lagen det handlar om. Problemet är att de inte löser det internt. Jag förutsatte när jag jobbade på en tidning som säger att alla får prata med medier att det även gäller mig. Men det var ju bara vackra ord som man säger internt ändå tills man faktiskt går på de högsta cheferna. Då gäller inte det längre.

Ett annat problem för många visselblåsare som lagstiftningen inte löser är de sociala och personliga konsekvenserna som det för med sig för den som slår larm, anser Frida Sundkvist.

– Jag tror att alla visselblåsares familjer dras in i det för att man mår så dåligt. Men det är också många som ger stöd. Det finaste stödet kommer från dem som har varit med om det själva och hör av sig opåkallat. Att prata med dem om det här är som att prata med en gammal vän eftersom de förstår.

”Jag tror att jag kommer att ha svårt med tillit på en redaktion i framtiden.”

Frida Sundkvist

På arbetsplatsen upplevde hon däremot att stödet för henne eroderade. Hon fick bland annat höra att en annan medarbetare skulle ha sagt sig vara orolig för hennes ”mentala hälsa”.

– Jag blev chockad när jag hörde det. Det fanns folk på Expressen som satte knivar i ryggen på mig. Jag tror att jag kommer att ha svårt med tillit på en redaktion i framtiden.

Tycker du att det var värt konsekvenserna att slå larm?

– Tiden läker det mesta. Det var värt det, men jag vet inte om jag skulle rekommendera någon annan att göra det eftersom det också är tungt, inte bara för den som gör det utan även för personens familj och vänner. Reaktionerna sitter kvar i kroppen och jag tror att de kommer att sitta där ett bra tag.

Frida Sundkvist konstaterar också att skyddsnätet är svagt för den som slår larm om missförhållanden.

– Men jag har tur som är hårt drillad av att ha gjort granskningar och har ifrågasatts på ett sätt som man ofta blir som kvällstidningsreporter, framför allt om man vågar sticka ut hakan. Jag är ändå van vid att det blåser. Sedan hade jag ekonomiska förutsättningar att klara av att göra det här, det är ju få förunnat.

Senaste Numret

Prenumerera eller beställ lösnummer

omslag nr 4

Global Investigative Journalism Conference i Göteborg får stor plats även i detta nummer, med bland annat en matig genomgång av de bästa handfasta tipsen som lärdes ut på konferensen.

Läs även om SvD:s Spotifygräv, oligarken som äger en av Sundsvalls största fabriker och journalisterna som jagar en hundplågare i Malmö.

Ute vid lucia.

Beställ här